Pezster

Var och hämtade på skolan igår. En liten retsticka stod och retade ALLA som kom in. Föräldrar som barn. När jag kom in pekade han på mig och sa:
"Tror du att du är cool i din skinnjacka?" Med en utmanande blick som stirrade på mig.
"Erhm... nej?!"
"Johooooo. Du tror du är cool. Men det är du inte. Du är mesig!" Säger han och tittar på de andra barnen som mest är glada för att hans fokus är på någon annan.
"Visst, då är jag väl mesig då." Tittar efter sonens grejjor och samlar ihop dem.
"Meeeeeeeees! Du är meeeesig!" Den lille skitungen står och tokblänger på mig. Det här går ju inte. Jävla unge. Jag suckar, låter hjärnan arbeta en stund och säger:
"Jag hör inte vad du säger. Munnen rör sig på dig men jag hör bara KVACK! KVACK! KVACK!" Han tystnar och tittar på mig. Jag fortsätter: "Allvar, Jacob. Det låter bara som en arg bajsnödig anka som någon trampat på. KVACK! KVACK! KVACK!"
De andra barnen börjar fnissa lite och är plötsligt väääldigt intresserade av oss.
"Skinnjacka är mesigt..." Säger han med mindre kraft än innan. Lite tveksam.
"Kvack?" Undrar jag tillbaks.
"Det låter inte kvack när jag pratar!" Han börjar bli röd i ansiktet.
"Du sa kvack nu ju! Är du en anka? Är ankan arg? Är ankan lite bajsig? Vill lille ankan ha blöja? Liiiiiten ankblöja?"
Barnen bryter ihop av skratt.

Jaaaacooob är en bajsaaaanka som vill ha en blöööja!!! säger barnen i kör.

"Sluta!!! Jag är ingen anka med blöja! Sluta retas! TYST MED ER!"
"Vi hör bara kvack. Sluta retas själv." Säger jag med ett leende. Samlar ihop det sista och går ut till sonen som redan är på väg till bilen. Jag hör de andra barnen säga KVACK! KVACK! och retstickan tjuter allt vad han kan:
"JAG ÄR INGEN ANKA! ASSÅ JAG SÄGER TILL FRÖÖÖÖÖÖKEN!!!"

Hahaha... ibland är det roligt att vara vuxen.