Pezster

Jag står framför spegeln och pillar med den interaktiva menyn. Leker med vilken hårfärg jag ska ha för idag, vilken längd håret ska ha, om det ska vara lockigt eller rakt. Svåra beslut och Traffic-ID -klockan i mitt synfält har börjat pulsera, det börjar bli bråttom för om jag inte åker snart så kommer jag att hamna i värsta trafikkaoset in till stan. Fan, klickar in frisyren och färgen från gårdagen i ren tidsbesparing, ställer även in att jag vill ha tre dagars skäggstubb. Det blinkar till och jag känner hur naniterna i min blodström reagerar på mina val... en kittlande känsla när håret korrigeras och färgen ändras... speciellt kittlar det när skägget växer till sig. En sista korrigering med ögonfärgen gör att jag är nöjd. En väldoft infinner sig när min för dagen nedladdade parfym fyller mina porer - Rochas heter den, laddade ned formulan igår kväll till min interna hub. Kroppen kan själv producera dofter från biblioteket. Done. Färdig för att klä på mig.

Tar fram en passande kostym som anpassar sig när jag tagit på den. Skräddarsydd för varje morgon exakt enligt mina mått. Små sensorer känner av hela min kropp och se till att plagget hela tiden ligger optimalt mot min hud. Korrigerar även färgen här via mitt interna interface. Sådär. Klar för jobb.

Går bort till "garaget" som det kallas, en plats bredvid garderoben bredvid ytterdörren i lägenheten. Dörren glider upp och jag sätter mig i förarstolen, en snabb scan av min högra iris gör att jag är identifierad som ägaren. Dörren stängs och den lilla cockpiten sänks ned de 600 våningar ned tll det underjordiska garaget och rakt ned i mitt fordon. Bilen känner av att jag snart ska vara på jobb, räknar ut optimal rutt och jag behöver bara godkänna sedan bär det av. Vätecellerna ger ifrån sig ren energi till motorn som med ett kraftfullt hummande för över kraften till hjulen och det bär iväg.
Under färden lyssnar jag på lite musik, får en InstaCoffee (bra investering som tillbehör!) som verkligen smakar gott och eftersom jag inte gillar frukost tar jag en ProtissNurishment bar som är lika bra som en stadig frukost.
Hela framrutan är fylld av projicerade nyheter och den reagerar på vad mina ögon tittar på, zoomar in, spelar upp och jag uppdaterar mig på världens händelser. Läser och ser filmer från den nya bosättningen på månen, de svävande gasgruvorna i Jupiters atmosfär och planerna på att göra asteroider till generationsskepp.

Väl framme på jobb så ringer min flickvän mig via min interna länk, hon projicerar en godmorgonkram rakt in till mitt nervsystem. Känns bra, kramar tillbaks och hälsar att jag ser fram emot den äkta varan när jag kommer hem. Stänger ned länken och går in på jobbet. Min e-butler screenar alla mina samtal och mail ger mig de som är relevanta när jag väl satt mig ned i mitt kontor. Bara för det är roligt har jag gjort hans projicering så att den liknar Jeeves från en tv-serie från förra århundradet. Jeeves påminner mig att jag ska ställa tillbaks min DNA på lunchen. Har valt 36 år som ständig ålder och måste gå på behandling en gång om året. Tar en halvtimme ungefär.

Efter jobbet åker jag hem. Jag sitter och halvdrömmer medan neonfasaderna med strömmande reklambudskap glittrar förbi i fönsterna. Jag längtar efter en skön kväll hemma. Ringer min flickvän och upptäcker att vi kommer att komma hem samtidigt, skickar instruktioner till badrummet att tappa upp en bad med krämig vanlijdoft och till köket instruktioner att kyla en flaska champagne. Maten ska jag för en gångs skull laga själv. Har fått tag på äkta kött, från en farm i de oförstörda områdena i norr. Dyrt men värt det. Går igenom menyn i huvudet, gör några beställningar på råvaror och ser till att de kommer att levereras i tid till min hemkomst. Kallar upp Jeeves i min privata virtuella miljö och ger honom instruktioner om att alla länkar, samtal och mail ska hållas till imorgon. Total blockad utom för de närmsta. Jag är nu inte länkad med infosfären längre. Skönt.

Efter maten och härligt bad går vi och lägger oss. Natthimlen projiceras på skärmarna i sovrummet. Det är som att ligga i en säng som ensam svävar uppe i rymden. Vi ligger trötta och lyckliga i varandras armar. Stjärnhimlen slocknar långsamt när sensorerna känner att vi går in i djupsömn. Sängen korrigerar vår individuella temparatur så vi kan ligga nära utan att bli varma. På väg mot en ny dag.

----------------------------------------------------------------

Jag är fan född i fel tid. Allvarligt talat. Vi sitter med all den här teknologin, datorer, bloggar, rymdforskning, CERN, nanomaterial och vi tycker vi är såååååå duktiga... vet ni vad jag har att säga om det?
Så länge vi bajsar i ett hål med vatten i våra bostäder så är vi fan ingen högt stående ras.

Happy tuesday, era skrällen :)