Pezster

Jag tittar på henne och hon ler mot mig. Blinkar i slowmotion verkar det som - när vinden blåser i hennes hår och ögonblicket känns som från en film. Hon är hypnotiskt vacker. Inte bara dragen utan hennes helhet. När jag tittar på henne så virvlar tankar i huvudet... om när hon skrattade så där härligt på morgonen i badrummet, när hon kramade om mig och sa godnatt i sängen kvällen innan, hennes doft när hon går förbi mig nära i hallen på väg till jobb... hennes läppar mot mina i hissen... Tillsammans med alla dessa intryck och minnen så är hon så vacker att det nästan gör ont i bröstet på mig.

Hon är min dessutom slår det mig. Vilken tur jag har! Som har henne. Som har begreppet "oss" att tänka på när jag är på jobb. När jag ser fram emot att prata med henne när jag sitter i bilen på väg hem. Att få röra vid henne... att lyssna på henne... höra hennes skratt... att få somna med henne i mina armar.

Hon är min like... men hon utmanar mig på vissa saker, som jag utmanar henne på andra... tillsammans går vi på livets väg... Sakta men säkert, med sinnena på helspänn för att inte missa en enda sekund av vår tid tillsammans.

Och när hon kysser mig, så dunkar hjärtat hårt, hårt, hårt.
Och när hon gråter vill jag förstöra allting som gör henne ledsen.
Och när hon skrattar så är det som hennes ögon lyser ett hemligt sken som värmer mig.
Och när hon talar... så säger hon saker till mig som får mig att stänga mina ögon och le.

Frågan är bara om hon finns därute?
Om det finns en karta någonstans som någon av oss måste hitta innan vi hittar varandra.

Eller... hemska tanke. Har jag missat henne någonstans på vägen... eller ligger mötet i framtiden?

Lyckliga par som jag ser gå på stan tillsammans. Känner nästan för att fälla dem. Men det gör jag såklart inte :). Jag är istället lite avundsjuk så där i smyg.

Och jag fortsätter på min stig i livet. Som singel, med lite fester och massor av jobb i skallen. Sedan har jag min son i en vecka igen och då är allting så sjukt bra. Ska berätta för den där pojken hur glad han gör mig nästa gång jag pratar med honom. Han kan ta bort min "blues" bara genom att titta på mig. För så är det. Den här pappan har "blues" i själen idag. Det händer inte ofta... men ibland. Fan, att man ska vara så kräsen. Jag vill ha allt... fjärilar!

Men en dag kanske jag tittar in i den där kvinnans ögon. Och OJ! vad jag ska ta hand om henne.