Pezster

Puh.. jag har varit borta några dagar. Tog ledigt för att spendera några lugna dagar i en stuga vid sjön Immeln. En lite stuga, vackert väder, öppen eld, medtagen god mat, vin och natur. Visst låter det mysigt?

Det var det inte. Inte alls. Det var kallt, dragit, sovit knäppt, retat mig på småsaker som att jag inte har Internet utan en "dongel" hängande från min laptop, retat mig på att det blåser, varit helt sanslöst frustrerad över att det tycligen ska vara så sjukt svårt att ha en affär som har öppet på kvällen på landet.

Vi härdade ut i två dagar, jag och flickvännen. I två dagar gick vi och mumlande, tysta på var sitt håll... något var fel och det var frånvaron av civilisation kom vi på. När vi tillsammans sa att "nu räcker det, nu sticker vi hem" så ändrades allt ögonblicket efter. Jag såg den där underbara blicken återvända till hennes ögon. Plötsligt var det hon och jag igen. Hon och jag mot hela jävla bondesamhället... vi hade fått nog och nu skulle vi därifrån... fan ta den som stod ivägen. Tillsammans susade vi fram längs vägarna, förbannade Statoilmackar som inte hade kaffe man kan dricka, tutade på vägsniglar och gjorde grimaser åt lantisar i deras bilar. Skitbarnsligt, jag vet. Men det kändes faktiskt som om vi åkt ut på landet och fått stryk av några ekorrar... små stadsbor som inte fixar livet utan de där små tingen man blir så van vid hemma.

Jag har insett att jag är en mes. Jag gillar staden helt enkelt. Jag gillar att kunna göra en espresso på morgonen, att kunna surfa utan en dongel på min dator, att bli varm utan att lukta som en inpyrd eldstad, att duscha varmt hur länge jag vill utan att varmvattnet tar slut och jag gillar att jag när som helst på dygnet kan åka och handla något på en mack nära mig.

Matchen slutade alltså så här: Landet - Pezster: 1-0

Och nej, det blir ingen returmatch. Jag lägger mig helt enkelt. Man måste veta när man mött sin överman.

Förresten... när jag tvättat mina medhavda kläder två gånger och det fortfarande luktar rena rama skogsmulle om kläderna så inser jag att det är kört. Jag håller mig i framtiden nära städer. Vill någon reta mig för det så bjuder jag gärna på det. Alternativet är att göra ett nytt försök... och det kommer inte att hända...