Inte från den här planeten.
Människor är rätt konstiga. De ägnar den bästa tiden de har på dygnet till att tjäna pengar... sedan... den andra tiden när de är lite trötta och slitna spenderar de pengarna för att skapa mening i tillvaron. De tävlar i vem som bygger bäst hus, köper dyra obekväma möbler som har namn (!) och spenderar massor med pengar på kläder (även de med namn) som de sedan har på sig på fredagar och lördagar. Dessa dagar, passar de dessutom på att klä sig i en slags mental fasad... och ljuger och bedrar varandra. Oftast intar de en vätska som kallas alkohol som gör att de vågar vara lite mer som de egentligen är (på gott och ont) och det kallas för att "partaja". Vissa blir skitfulla och gör riktigt dumma saker... de är de som är mest benägna att hela tiden göra om samma ritual nästa helg. Jag tror termen är att "göra bort sig".
Dessutom...
På den här planeten krigar man, utsätter varandra för grymheter, lurar varandra och har sig. Sedan har några stycken utsett sig till härskare över planeten, men alla är inte överens så de har delat in sig i olika fraktioner där de har en eller några ledare. "Länder" kallas konceptet och ska tydligen vara en bra idé. För att ytterligare försvåra samarbete så kör man även med olika språk. Lysande!
Åh, människorna har även utsett sig själva till skapelsens krona så det är fritt fram att mörda lite djur om de är i vägen för utvecklingen. Kör på bara, tycker de. Med fördel kan de plågas lite med, det verkar bara vara bonuspoäng på det.
Med tanke på planetens skick skulle det inte förvåna mig om hela skiten är i karantän. Att mänskligheten bara är ett slags virusangrepp som resten av universum väntar på ska självläka. Stora skyltar utanför Kuiperbältet med blinkande neon ber alla möjliga tänkbara besökare att sticka åt andra hållet. Riktig skitplanet om ni frågar mig.
Så vad fan gör jag här? Trillade jag av den intergalaktiska bussen? Står mitt rymdskepp och rostar någonstans? Jag kanske bara skulle gå av och plocka jordkastanjer eller något, trillade och slog mitt huvud och glömde vem och vad jag är. Ger mig fan på mitt skepp finns någonstans, säkert svart, skithäftigt och bara väntar på mig. Någonstans i universum på en sjukt häftig bar med grym utsikt över en nebulosa sitter mina vänner och undrar varför jag är sen.... igen. Skulle inte förvåna mig om detta har hänt innan. Jag kanske är känd för att trilla på ändan och fastna på diverse konstiga planeter. Och efter en viss tid... kommer vännerna suckandes och hämtar mig.
Tittar upp mot himlen och undrar vilken av stjärnorna som är min.
Hahaha men hallå där!!! Är inte det där lite väl pesimistiskt? Jooo det mesta är i och för sig sant, framför allt det där med att du är ett ufo! ;-) Men när kommer inlägget om allt det positiva på denna planet?! Visa att du kan!!! Känn dig utmanad! :-)
Maria:
Ska vänta en dag till. Om ingen hämtar mig... om ingen hittar mitt skepp... så ska jag sakta men säkert inse att jag är fast här... så då får det väl komma en blogg om hur man står ut på den här planeten. :)
Jaaaaaaaaaaaaaa men då så, jag vet ju redan att du är här för att stanna... Inte skulle du lämna den stora kärleken för universum heller! Nä du... jag ska erkänna att jag inte känner dig allt för väl än så länge, MEN så pass väl känner jag dig minsann! Du kan lika gärna börja skriva med desamma! Så det så! :-)
