Onsdagsblues - sista dagen
Var tar tid vägen egentligen? Han ska leka lite med vänner, skolgrejjor och på helgerna är det aktiviteter som tar både tid och ork. Nu plötsligt, i höstmörkret, när det kryper på mig, så sitter jag med saknad. Det går för fort, jag hinner inte med och ibland undrar jag vad fan man ska jobba och ha sig för... när det underbaraste som finns ligger några meter ifrån mig och sover gott. Jag kan bara ana en liten blond kalufs vid huvudkudden, jag går in och vänder på täcket så att han blir sval. Står där en stund. Tittar på täcket som långsamt höjs och sänks när han andas. Mäktigt. "Minime" liksom ;)
Hoppas han vet hur mycket jag älskar honom. När han var mindre och vi pratade om hur stor rymden är, så sa han senare på kvällen att han älskar mig mer än universum. Han tittade på mig med en finurlig blick... för universum är ju så vansinnigt stort... jag såg hur han hade tänkt till. Sedan undrade han varför pappa hade tårar i ögonen.
"För att vackra ord väcker glädjetårar." Han tittade på mig och log, kröp ihop vid min sida och vi fortsatte läsa sagan. Viktiga minnen.
Men just nu ikväll är jag kraftlös, liten och sorgsen. För det är sista dagen som är till ända. Och med den så dör som vanligt en liten del av mig och kryper in i en liten vrå för att återfödas om två veckor. Han gör mig hel den där lille snubben.
-----------------------------------------------------------------
Mitt i bluesen sitter jag här och får ett mess från kvinnan jag älskar så oerhört. Att bara några ord i ett sms kan lyfta mig så mycket. Dimman lättar och jag inser att det kommer fler veckor, att bluesen kan vara där men att samtidigt känna glädjen över att det nu kommer en tid, där jag kan ge min fulla uppmärksamhet till den här ängeln som uppenbarligen fångar mig när jag är låg... suck... ledsamheten ger vika och ger plats för en längtan till nästa gång jag håller henne i mina armar.
Vilken underbar känsla att någon "har en" när man är låg.
Jag älskar dig, fin! Så otroligt mycket.
-----------------------------------------------------------------
Åååh vad fint du skriver, att du kunde det visste jag ju inte. Men jag har ju å andra sidan inte läst så mycket av dig...
Du får se det som att du har kramar av liten snart igen och karmar av kärleken din här näst! :-)
Maria:
Tack :) nu blev jag gladare!
Jag ska se det som det! Jag har ju dubbelt så många kramar att se fram emot!
Jaa precis! You have it all you know! Tänk på stackars lilla mig som varken har man eller barn att krama!!! Hmm suck!
Maria:
Hmm... DET där har du ju rätt i. Jag har ju faktiskt det. Att jag inte tänkt på det innan... ännu mer skäl att vara lycklig och tacksam. Fast du ska väl på dejt idag? Lycka till :) Om 40 minuter typ?
Haha jaa men det är "dejt" ju... inte dejt... Tack för det, jag kan behöva alla lyckönskningar jag kan få... Gissar att jag måste "braka" för honom att jag inte tror det blir något mellan oss mer än vänskap! :-S
Maria:
Men jisses... "Braka"?!?! Sådant gör väl inte tjejer? Det har jag fått lära mig under min uppväxt.
Hahah hmm breaka menar jag ju... och vaddå?! Tjejer KAN!!! Så det så!
Maria:
Haha... breaka? Kommer ju se helt knäppt ut när du gör robotdansen plötsligt. Han kommer tycka du är skitskum. Bra idé! ;)
Hahaha japp, man får inte vara dum inte!!! Han kommer att fly hals över huvud! HOPPAS jag! Gör han inte det så vet jag inte vad jag ska ta mig för! BRAKA kanske?! Hihi... Off I go!
Hmmm BTW det var ju min kommentar ova... om det nu gick att missa det! :-)
