6 månader...
Jag har varit en trasig människa när det kommer till förhållanden. Det gick så långt att jag på allvar började förlika mig med tanken att vara singel resten av livet. När jag såg andra par, gå tätt och mysigt ihop undrade jag verkligen vad det var som gjorde att de kunde göra så. Kanske är jag trasig, tänkte jag. Kanske det inte är för mig.
Sedan kom hon en dag.
Jag föll pladask för henne. Hon rev alla mina barriärer och jag varken kunde eller ville stå emot.
Jag sa de där "förbjudna orden" efter några veckor bara - överraskade mig själv. När orden lämnade min mun och jag såg i hennes ögon, visste jag plötsligt - där i min hall - vad de betyder. Jag upptäckte för första gången i mitt liv hur det SKA kännas när man säger:"Jag älskar dig!" till en kvinna.
Efter sex månader som flugit fram har jag blivit ännu mer förälskad i henne. När jag ser henne - varje gång - så suger det till i bröstet på mig. Hon är så otroligt vacker - hon är min Arwen, min prinsessa från sagoböckerna och när hon tittar på mig så kan jag se hur mycket hon älskar mig tillbaks. Kan ni tänka er det? Det syns i hennes ögon och när hon tittar på mig på det sättet så behöver jag inget annat. Där... i den blicken... där är jag hemma, trygg och lycklig.
Jag älskar henne. Det är omöjligt för mig att inte göra det. För hon är HON.
Jenny... tack för sex underbara månader! Jag ser fram emot många, många fler! Just nu längtar jag efter dig så mycket att det gör ont i mig... fast... jag vet ju ett sätt att titta på dig redan nu ikväll ;)
Sedan kom hon en dag.
Jag föll pladask för henne. Hon rev alla mina barriärer och jag varken kunde eller ville stå emot.
Jag sa de där "förbjudna orden" efter några veckor bara - överraskade mig själv. När orden lämnade min mun och jag såg i hennes ögon, visste jag plötsligt - där i min hall - vad de betyder. Jag upptäckte för första gången i mitt liv hur det SKA kännas när man säger:"Jag älskar dig!" till en kvinna.
Efter sex månader som flugit fram har jag blivit ännu mer förälskad i henne. När jag ser henne - varje gång - så suger det till i bröstet på mig. Hon är så otroligt vacker - hon är min Arwen, min prinsessa från sagoböckerna och när hon tittar på mig så kan jag se hur mycket hon älskar mig tillbaks. Kan ni tänka er det? Det syns i hennes ögon och när hon tittar på mig på det sättet så behöver jag inget annat. Där... i den blicken... där är jag hemma, trygg och lycklig.
Jag älskar henne. Det är omöjligt för mig att inte göra det. För hon är HON.
Jenny... tack för sex underbara månader! Jag ser fram emot många, många fler! Just nu längtar jag efter dig så mycket att det gör ont i mig... fast... jag vet ju ett sätt att titta på dig redan nu ikväll ;)
CD-skivor?!
Jag undrar... vem använder cd-skivor egentligen? Det är mycket gnäll just nu om skivbolagen och deras minskade försäljning pga stora dumma Piratebay. Det är ju så sjukt korkat.
Svara mig nu... vem fan använder cd-skivor?!?! Jag bränner min egenhändigt stulna musik på någon cd-skiva någon gång då och då eftersom jag vägrar lägga pengar på en nyare bilstereo som man kan köra minneskort & usb på.
När jag flyttade tog jag alla mina skivor, gick till en affär i Malmö och bad dem lägga ett bud på rubbet.
"Tre", sa den tjocka mannen över disken när han tittat igenom skivorna. Jag trodde han menade 300 spänn för min flyttkartong med plastskivor i... men jag gick därifrån med 3.000. :) Skrockande strosade jag ut... räknades pengar och kunde inte fatta att någon idiot ville ge mig så mycket pengar för det där skräpet.
FINNS det människor som envisas med en hylla med för sin musik och tar skivorna en och en och byter och har sig? Självklart idag... men kommer de att finnas i framtiden? CD-skivan kommer att bli som när man kommer hem till någon idag, som drar fram vinylskivorna med glasartad fan-vad-jag-är-pretto-kåtblick och som bedyrar att nu minsann ska man få höra en skiva som den är menad att lyssnas på. Sedan raspar skiten igång och de sitter och myser åt raspet. Alla nickar gillande runt bordet och skålar åt svunna tider och bannar tekniken. Då och då snor någon åt sig en skiva och sticker näsan i fodralet och drar in ett djupt andetag och suckar. Stenålder...
Med andra ord - skivförsäljningen går alltså ned för att det är en föråldrad produkt. Det är smidigare att ha musiken på hårddisk. Tror de att vi ska orka att köpa en skiva och rippa den själva? Korkat. Och tittar man efter ökar den DIGITALA försäljningen stadigt för varje år.
CD-SKIVAN ÄR DÖD... vi kan väl begrava liket innan det börjar lukta?
Svara mig nu... vem fan använder cd-skivor?!?! Jag bränner min egenhändigt stulna musik på någon cd-skiva någon gång då och då eftersom jag vägrar lägga pengar på en nyare bilstereo som man kan köra minneskort & usb på.
När jag flyttade tog jag alla mina skivor, gick till en affär i Malmö och bad dem lägga ett bud på rubbet.
"Tre", sa den tjocka mannen över disken när han tittat igenom skivorna. Jag trodde han menade 300 spänn för min flyttkartong med plastskivor i... men jag gick därifrån med 3.000. :) Skrockande strosade jag ut... räknades pengar och kunde inte fatta att någon idiot ville ge mig så mycket pengar för det där skräpet.
FINNS det människor som envisas med en hylla med för sin musik och tar skivorna en och en och byter och har sig? Självklart idag... men kommer de att finnas i framtiden? CD-skivan kommer att bli som när man kommer hem till någon idag, som drar fram vinylskivorna med glasartad fan-vad-jag-är-pretto-kåtblick och som bedyrar att nu minsann ska man få höra en skiva som den är menad att lyssnas på. Sedan raspar skiten igång och de sitter och myser åt raspet. Alla nickar gillande runt bordet och skålar åt svunna tider och bannar tekniken. Då och då snor någon åt sig en skiva och sticker näsan i fodralet och drar in ett djupt andetag och suckar. Stenålder...
Med andra ord - skivförsäljningen går alltså ned för att det är en föråldrad produkt. Det är smidigare att ha musiken på hårddisk. Tror de att vi ska orka att köpa en skiva och rippa den själva? Korkat. Och tittar man efter ökar den DIGITALA försäljningen stadigt för varje år.
CD-SKIVAN ÄR DÖD... vi kan väl begrava liket innan det börjar lukta?
Melodifestivalen... *urk*
Jag är ledsen allihopa. Men gillar man Melodifestivalen är man gravt utvecklingsstörd. Lyssnade lite på folk i kön när jag handlade mat och jag anser att jag har bevis. Totalt tondöva människor lyckas alltså hitta favoriter bland dessa deltagande clowner. De skulle sitta och camma med Skype med en annan fest så det kunde följa den tillsammans. Vilda "gud! vad skoj!" rop osv... Urk. Jisses. Har de ens pojkvänner? Gillar de också skiten isåfall? Alltså... det är som när man var ung... stod det en tjej med en "Min Häst"-tidning så sprang man (om man var fullt normal) som en galning BORT från henne.
Kanske... och nu menar jag KANSKE... ett och annat bidrag är bra i den stora finalen. Så där förstår jag liiiiite liiiiite pyttelite att vissa vill kolla. Men den svenska?!?! Usch och tvi vad pinsamt. Jag tror festivalhelvetet är skälet till att jag är så förbannad... ja... det och den där hästmunnen Victoria som förlovat sig. Tjat TJAT och ett JÄVLA TJAT om dessa. Det tar aldrig slut heller... det är delfinal, annan final, andra chansen, tredje chansen, handicappchansen, idiotchansen, lilla finalen, mellanfinalen, stora finalen och någonstans bland allt det där så slutar äntligen allting efter vad som känns om sju miljoner år. Och landets IQ har sänkts med några 100 miljoner enheter.
Imorgon så slår ointelligensen till igen och några miljoner svenskar sitter och dreglar framför sin tv och tycker och har sig. Faaaaaaaan! Tyck synd om mig!!! JAG LIDER!
Jag anser att Sverige har blivit ockuperat av idioter. Dags att organisera en skön liten motståndsrörelse och införa krav på hjärnor hos människor.
Min flickvän och son gillar dock melodifestivalen. Något som jag förnekar både inför mig själv och andra. Så det så.
Kanske... och nu menar jag KANSKE... ett och annat bidrag är bra i den stora finalen. Så där förstår jag liiiiite liiiiite pyttelite att vissa vill kolla. Men den svenska?!?! Usch och tvi vad pinsamt. Jag tror festivalhelvetet är skälet till att jag är så förbannad... ja... det och den där hästmunnen Victoria som förlovat sig. Tjat TJAT och ett JÄVLA TJAT om dessa. Det tar aldrig slut heller... det är delfinal, annan final, andra chansen, tredje chansen, handicappchansen, idiotchansen, lilla finalen, mellanfinalen, stora finalen och någonstans bland allt det där så slutar äntligen allting efter vad som känns om sju miljoner år. Och landets IQ har sänkts med några 100 miljoner enheter.
Imorgon så slår ointelligensen till igen och några miljoner svenskar sitter och dreglar framför sin tv och tycker och har sig. Faaaaaaaan! Tyck synd om mig!!! JAG LIDER!
Jag anser att Sverige har blivit ockuperat av idioter. Dags att organisera en skön liten motståndsrörelse och införa krav på hjärnor hos människor.
Min flickvän och son gillar dock melodifestivalen. Något som jag förnekar både inför mig själv och andra. Så det så.
Beautifulpeople.se
Nu har jag fan sett allt. Pratade med en kompis efter att ha varit och träffat på söt ute på stan. Han hade några blad utskrivna från siten beautifulpeople.se. Jag tappade hakan. Han viftade med papperna och pratade på ett tag om siten.
En site... för personer med ett "attraktivt utseende" och som har en "personlighet som sticker ut". Jisses. Sidhelvetet sa dessutom till mig att siten var optimerad för Internet Explorer när jag skulle kolla in eländet - bara det i sanning ett bevis för att snygga människor faktiskt är rätt pantade. Eller vänta... snygga människor som dras till den där siten ska det vara... och utvecklarna. Det tragiska är att de tydligen har äver 100.000 medlemmar... alltså finns det samlat på ett ställe mer än 100.000 ytliga människor som tycker det är skoj att vara där - hmmm, bra att veta. Men det mest pinsamma är att man ska godkännas av medlemmarna av det andra könet innan man får vara med... Jag räknade snabbt ut att det var därför min vän var så glad.
När han förklarat färdigt tittade jag på honom och skakade bara på huvudet. Vad fan... vem med självrespekt söker sig till en sådan site? Det är inte ens en kul grej... bara pinsamt. Sedan att de döper det till en "community" är ju skrattretande. Då tycker jag sexdatingsiter är mer ärligt och rakt på sak.
Nu är jag/vi (fick med mig några andra vänner med) i full fart med att sms-mobba honom... och nu börjar han tycka det är jobbigt. Sedan blev hans flickvän arg när vi råkade - oups - messa henne om det. Nu kan han ju sitta och förklara sig med "community"-biten hela kvällen. Idiot. [Edit] - ooojdå... kommentarer... Jag vet... inte snyggt gjort... men hans tjej är fan en bättre vän än vad han är så därför gjorde vi så. Fan vad arga folk blir för sådant. Sköt er istället så har ni inget att dölja. Suck.
Är det någon därute som läser min blogg som är med på den siten så förbjuder jag härmed er att läsa min blogg.
Fatta... 100.000 som tycker det där var en bra idé... kommer ta tid att återhämta sig från den chocken...
En site... för personer med ett "attraktivt utseende" och som har en "personlighet som sticker ut". Jisses. Sidhelvetet sa dessutom till mig att siten var optimerad för Internet Explorer när jag skulle kolla in eländet - bara det i sanning ett bevis för att snygga människor faktiskt är rätt pantade. Eller vänta... snygga människor som dras till den där siten ska det vara... och utvecklarna. Det tragiska är att de tydligen har äver 100.000 medlemmar... alltså finns det samlat på ett ställe mer än 100.000 ytliga människor som tycker det är skoj att vara där - hmmm, bra att veta. Men det mest pinsamma är att man ska godkännas av medlemmarna av det andra könet innan man får vara med... Jag räknade snabbt ut att det var därför min vän var så glad.
När han förklarat färdigt tittade jag på honom och skakade bara på huvudet. Vad fan... vem med självrespekt söker sig till en sådan site? Det är inte ens en kul grej... bara pinsamt. Sedan att de döper det till en "community" är ju skrattretande. Då tycker jag sexdatingsiter är mer ärligt och rakt på sak.
Nu är jag/vi (fick med mig några andra vänner med) i full fart med att sms-mobba honom... och nu börjar han tycka det är jobbigt. Sedan blev hans flickvän arg när vi råkade - oups - messa henne om det. Nu kan han ju sitta och förklara sig med "community"-biten hela kvällen. Idiot. [Edit] - ooojdå... kommentarer... Jag vet... inte snyggt gjort... men hans tjej är fan en bättre vän än vad han är så därför gjorde vi så. Fan vad arga folk blir för sådant. Sköt er istället så har ni inget att dölja. Suck.
Är det någon därute som läser min blogg som är med på den siten så förbjuder jag härmed er att läsa min blogg.
Fatta... 100.000 som tycker det där var en bra idé... kommer ta tid att återhämta sig från den chocken...
Vacker!
Klicka ovan och lyssna. Annorlunda men bra låt. Och texten sen... ojojoj...
Kungen & Co i glasbur
Just nu är det högst på listan över saker som får mig att må lite illa det evinnerliga tjatet om att Viktoria ska gifta sig. Jag blir lika chockad varje gång när jag ser löpsedlarna. Med andra ord måste det finnas folk runt omkring i landet som faktiskt bryr sig... skrämmande. Det spekuleras i om vad ringen kostat, vad kungen tycker, vad drottningen tycker och vidare med massor av blabla osv...
Kungahuset enligt mig är en rest som jag vill läsa om i historieböcker. Inte aktivt vara med och betala när några inavlade kungligheter springer omkring med saxar och inviger saker... Ingen har än så länge lyckats förklara för mig varför vi ska kvar kungahuset.
Såvida vi inte gör det till en öppen sak för folket. Glasväggar i slottet så att vi allihopa kan gå dit och titta på dem. Som våra små husdjur. Vi ska ha dagar när barnen kan gå nära familjemedlemmarna i den kungliga familjen, klämma på dem lite och peta på dem med pinnar. Det kommer finnas skyltar med "Mata inte kungen! Han får sin mat av personalen." utplacerade vid alla ingångar. Givetvis ska vi installera kameror så att man kan logga in och se vad de gör dygnet runt. Då och då har vi avtal med andra kungahus i resten av världen med fina avelsprogram så vi håller genpoolen någorlunda intakt. Jag ser framför mig internationella tävlingar där alla länder åker dit med sina kungligheter i en trailer... visar upp dem på agility, tebjudning och invigningsklippning med sax... Jag lovar att "Best In Show" - pokalen kommer vara hett eftertraktad.
Blir det så... Då ska jag vara med och betala för kalaset.
Kungahuset enligt mig är en rest som jag vill läsa om i historieböcker. Inte aktivt vara med och betala när några inavlade kungligheter springer omkring med saxar och inviger saker... Ingen har än så länge lyckats förklara för mig varför vi ska kvar kungahuset.
Såvida vi inte gör det till en öppen sak för folket. Glasväggar i slottet så att vi allihopa kan gå dit och titta på dem. Som våra små husdjur. Vi ska ha dagar när barnen kan gå nära familjemedlemmarna i den kungliga familjen, klämma på dem lite och peta på dem med pinnar. Det kommer finnas skyltar med "Mata inte kungen! Han får sin mat av personalen." utplacerade vid alla ingångar. Givetvis ska vi installera kameror så att man kan logga in och se vad de gör dygnet runt. Då och då har vi avtal med andra kungahus i resten av världen med fina avelsprogram så vi håller genpoolen någorlunda intakt. Jag ser framför mig internationella tävlingar där alla länder åker dit med sina kungligheter i en trailer... visar upp dem på agility, tebjudning och invigningsklippning med sax... Jag lovar att "Best In Show" - pokalen kommer vara hett eftertraktad.
Blir det så... Då ska jag vara med och betala för kalaset.
Sonys nya pryl!
Hahaha..man bara MÅSTE gilla killarna och tjejerna bakom "The Onion".
Pezster tillbaks (och utlovade bilder) ... typ...
Pezster tillbaks. Har haft lite paus... fast egentligen inte. Bara det att det för några veckor har varit TOTALT tomt i skallen. Verkligen. Helt vakuumtomt i skallen. Inte stört mig på tjockisar, inte retat mig på myndigheter, inte blivit grön i skallen och fått krupp över morgontidningen... det ni. Inte det att det varit bra dock... utan att jag nog varit matt helt enkelt. Var tvungen att vila mina hjärnceller. Alla fem stack och badade och lämnade mig dreglandes vid tangentbordet.
Här kommer förresten den utlovade bilden på min kära katt när hon försökte smita från sina julkortsåtaganden. Ser brutalt ut... men det var det inte. Det är ett vigt skrälle och till slut fick vi ordning på det. Med vi menar jag så klart mig själv... flickvännen, sonen och givetvis katten. Fast katten hade inget med att göra att det blev bra. Jävla meckande från hennes sida.
Arbetsflyktsförsök:
Slutresultatet:
Bra va? Tiiiiiiitta på kissen hur hon hatar oss. Fast efter detta så har hon kissat i flickvännens stövlar en gång, på en handduk en annan och varit allmänt ufo-ish härhemma. Fast det var det värt. Skål kissen! Nu får du vila till nästa år.
BTW... fuck... insåg precis att granen fortfarande är uppe här hemma... med pynt och allt. Jisses...
Här kommer förresten den utlovade bilden på min kära katt när hon försökte smita från sina julkortsåtaganden. Ser brutalt ut... men det var det inte. Det är ett vigt skrälle och till slut fick vi ordning på det. Med vi menar jag så klart mig själv... flickvännen, sonen och givetvis katten. Fast katten hade inget med att göra att det blev bra. Jävla meckande från hennes sida.
Arbetsflyktsförsök:
Slutresultatet:
Bra va? Tiiiiiiitta på kissen hur hon hatar oss. Fast efter detta så har hon kissat i flickvännens stövlar en gång, på en handduk en annan och varit allmänt ufo-ish härhemma. Fast det var det värt. Skål kissen! Nu får du vila till nästa år.
BTW... fuck... insåg precis att granen fortfarande är uppe här hemma... med pynt och allt. Jisses...
Vilken idioooooot! :)
Läste i Aftonhor... oj... Aftonbladet att en korkad manlig programledare tog en kollega på bröstet. Hon gav honom rappt en örfil. SMACK! Sedan kommer han av sig lite. Haha... coolt gjort av henne - speciellt eftersom det var så sjukt snabbt kontrat av henne. Idioten försvarade sedan sig med att skandalen var att HON hade SLAGIT honom. Stackare... tror hans karriär dog precis där.
Vill ni se hur det ser ut när en idiots karriär tar slut. Kan ni göra det här (youtube såklart...)
Vill ni se hur det ser ut när en idiots karriär tar slut. Kan ni göra det här (youtube såklart...)
TV är för idioter.
Några dagar utan dator har fått mig att inse en sak. Eftersom det blivit mindre jobb, mindre mailkoll, mindre bloggande så dök jag snabbt på böckerna. Köpte nya, läste ut... sedan blev det plötsligt lite tråkigt när en bok efter några kapitel sööööög. Eftersom jag absolut inte pallar fortsätta på något som jag inte gillar hamnade den på bordet. Oläst. Att läsa något man inte gillar efter några kapitel är som att fortsätta äta en äcklig maträtt i hopp om att den ska bli godare efter några fler tuggor.
Så jag - idioten - satte på tv:n (eftersom det var kväll och SF Bokhandeln i Malmö var stängd). Den har varit igång några dagar på kvällarna medan jag har sysslat med annat. Mest haft ont men det är en annan historia. Men hallååååååå! Vad fan är det för program på den där satans manicken på kvällarna?!?!
En hjärndöd serie om semestrande svenskar, en annan idiotisk serie om några korkade brudar som ränner omkring i en storstad som har - tyvärr - ingen som helst jävla koll (det störiga är att det nog springer omkring en massa 30+ tjejer och har dem som förebilder - pffffft!), en annan serie tar upp det intressanta med att följa några stackars tjejer i deras jakt på ett modellkontrakt - i Australien av alla hålor och sådär fortsätter det.
Tacka fan att jag upplever folk som idioter i vardagen om de sitter med tom blick och stirrar in i den där förbannade apparaten. Hata tv.
Ja... jag är arg och trött. Jag betalar tv-licensen (ja... åkte dit... helvetesjävlar-kiruna-idioter-från-radiotjänst-ertappade-mig) och skulle uppskatta något litet... tja... intressant på tv? Något lite utvecklande kanske? Men neeeeej... keep the shit flowing!
Så nu sitter jag med sonens dator i knäet och lovar likt Fantomen med sin fars skalle på stranden (vet ni inte vem Fantomen är har ni tittat för mycket på tv) att aldrig mer slå ihjäl tid med att spendera mina sekunder med att titta på skiten. Alltså... varje sekund av mitt liv som far förbi är förbrukad och jag kan aldrig få igen den. Tänk er bara... ligga där på dödsbädden och tänka på hur många ÅR ni spenderade framför en tv som visar er bilder av andra människors liv - som ni dessutom föredrog framför ert eget. Säger en del, eller hur?
Jag utmanar er att ta en hel vecka utan tv. Dra ut kontakten och lev lite istället. Ni kommer snart att se att det egna livet är bra mycket roligare! Om inte... ta omedelbart livet av er.
Så jag - idioten - satte på tv:n (eftersom det var kväll och SF Bokhandeln i Malmö var stängd). Den har varit igång några dagar på kvällarna medan jag har sysslat med annat. Mest haft ont men det är en annan historia. Men hallååååååå! Vad fan är det för program på den där satans manicken på kvällarna?!?!
En hjärndöd serie om semestrande svenskar, en annan idiotisk serie om några korkade brudar som ränner omkring i en storstad som har - tyvärr - ingen som helst jävla koll (det störiga är att det nog springer omkring en massa 30+ tjejer och har dem som förebilder - pffffft!), en annan serie tar upp det intressanta med att följa några stackars tjejer i deras jakt på ett modellkontrakt - i Australien av alla hålor och sådär fortsätter det.
Tacka fan att jag upplever folk som idioter i vardagen om de sitter med tom blick och stirrar in i den där förbannade apparaten. Hata tv.
Ja... jag är arg och trött. Jag betalar tv-licensen (ja... åkte dit... helvetesjävlar-kiruna-idioter-från-radiotjänst-ertappade-mig) och skulle uppskatta något litet... tja... intressant på tv? Något lite utvecklande kanske? Men neeeeej... keep the shit flowing!
Så nu sitter jag med sonens dator i knäet och lovar likt Fantomen med sin fars skalle på stranden (vet ni inte vem Fantomen är har ni tittat för mycket på tv) att aldrig mer slå ihjäl tid med att spendera mina sekunder med att titta på skiten. Alltså... varje sekund av mitt liv som far förbi är förbrukad och jag kan aldrig få igen den. Tänk er bara... ligga där på dödsbädden och tänka på hur många ÅR ni spenderade framför en tv som visar er bilder av andra människors liv - som ni dessutom föredrog framför ert eget. Säger en del, eller hur?
Jag utmanar er att ta en hel vecka utan tv. Dra ut kontakten och lev lite istället. Ni kommer snart att se att det egna livet är bra mycket roligare! Om inte... ta omedelbart livet av er.
Glutenallergi
Nu i jul kom beskedet att flickvännen har glutenintolerans. Eller allergi... eller... äsch, struntsamma.
Gluten = Dåligt.
Egentligen är gluten spannmål. Djurfoder. Om man nu verkligen ska äta sådant där kan man ju prata om hur länge som helst. Jag anser inte det. Det är inte så gott... jag menar bröd. Lyssna på ordet... BRÖÖÖÖD (säg det som du tror det låter på danska). Inte stoppar man BRÖÖÖÖD i munnen? Låter som man äter en dansk. För er som inte hängt med på bloggen, anser jag alltså att danska inte är ett språk, utan en sjukdom i halsen. BRÖÖÖD låter som en dansk uppfinning, alltså äter man det inte.
Sedan är det fan gluten i allt möjligt. Gluten i godis?! Spannmålsgodis! Mums. NOT! Plötsligt står man där som en idiot och läser ALLA små baksidor på alla produkter för att spåra upp det där skitämnet. För gör man fel en gång så är det kört i några månader. Hur svårt är det att skriva att saker och ting innehåller skiten? Vilket ansvar jag fick plötsligt!!! Enklast är att jag själv glutenvägrar! Fast det blir en mindre omställning för mig eftersom jag naturligt inte tycker om saker och ting gjorda på MJÖÖÖÖL. Säg ordet... MJÖÖÖÖL.... samma sak som BRÖÖÖD. Ser ni min röda tråd? Bra... för det gör inte jag.
Jag hatar gluten. (Fast jag tycker om danskar. Så länge de är tysta... och glutenfria).
Oj... vilket meningslöst blogginlägg. Stäm mig på danska vet jag. :)
Ha en skön helg!
Det var ju faaaaaan...
Jag gillar inte tjockisar. Alltså de där som VÄLLER ÖVER av fett (lite mullighet kan vara vackert - det är INTE det jag pratar om... nu pratar vi om dem som behöver dubbelt säte i bussen och på flyget. Så nu vet ni vilken grad av fethet jag har problem med? Alla med? Bra, då fortsätter jag).
Nu var jag alltså ui affären och hamnade bakom en tjockis vid kassan. En verkligt fet kvinna som frustade och flåsade framför mig i kön. Andfådd av att bara andas. Feta korvfingrar letade i väskan efter pengarna att betala med. Sträckte fram armen mot kassörskan med en arm som fortsatte att röra på sig ett tag efter att rörelsen var fullbordad. Vågor i fläsket. GAH! Jag kan inte hjälpa det... jag stirrar... lite fascinerat undrar jag hur fan man lyckas?! Inte bara att gå upp i vikt, men att låta sig förfalla så?! Bara ge efter. Släppa taget helt och varje morgonen titta på det där fläskiga ansiktet i spegeln och vara ok med det? Jag menar... efter en viss gräns är det inte bara banta som hjälper.... man måste ju fan bli av med all uttänjd hud också? Brrrr.... äckligt!
Iallafall... köpte mina grejjor och skulle precis gå ut genom svängdörren då det plötsligt kommer en hel armé av feta människor mot mig in från gatan, iklädda i gympakläder och vattenflaskor i handen. Röda, glada och glansiga av svett. Ännu mer pustande, flåsande och stånkade ljud... Uff! och Buff! och Flås! och Flämt! låter det när de klämmer sig genom svängdörren och vaggar in. En säger högt:
"Nej... nu MÅSTE jag ha något att äta!" De andra håller med och de väller glatt in på Hemköp för att fylla på med mer än vad de gjort av med.
"Jahaaaaa!", tänker jag, "...så det är däääärför!"
Bra dag på jobb :)
Grymt bra låt ovan. Chillout dub typ... ett måste. Den gick rätt friskt under morgonen. Annorlunda och soft. Dagens lilla lyssnartips från mig.
Koncept/Skiss/Demo Cybergoth - schysst va?
Hmm... inte helt lätt att få till rätt kläder till sådana här bilder. Skitknepigt är rätta ordet. Telefonen har gått varm och kontaktnätet är nu officellt HELT uttömt. Suck. Linserna tog knappt 20 minuter att få fram dock - fram till dörren :). Sedan gick det undan. Hinner inte lägga ut mer idag. Vet ni någon som är inne på den här typen av kläder etc... så är det omedelbart BUMS ett mail ni ska skicka till mig... eller lämna en kommentar. Contacts needed. :) - UPPDATERAT - Nevermind. Fick kontakt med en fotograf i Malmö som hade pryttlarna.
Happy thursday era skrällen. ;)
Tillbaks :)
Japp... har haft jul. Ratat datorer allt vad jag kunnat. Nu ska jag slänga ut något nytt snart här på bloggen. Finns en bild på en fälld katt bland annat som jag måste dela med mig av. Fast först ska det jobbas lite. Ska först se om jag kommer ihåg något av vad fan jag egentligen gör på jobb - varit många lediga dagar :)
Nåväl... god fortsättning!
Nåväl... god fortsättning!
Handsfree...
Idag skulle jag fixa lite kaffe åt mig. Då måste man gå ut och köpa det. På vårt kontor är det bara grabbar och det är fan omöjligt att få en kaffekokare att fungera här. Alla vägrar att diska, koka kaffe etc... enooooormt mycket prestige. Så det är totalstopp helt enkelt. Haha... anyway...
På vägen dit möter jag en byggnadsarbetare, han går högljutt och pratar. Han skrattar plötsligt högt rakt ut i luften som ett jädra pucko och sedan ser jag den... en bluetooth handsfree. Den hänger där på hans öra som en stor insekt som parar sig med hans öra, en överdrivet starkt blinkande lampa blippar fram ett grönt ljus med jämna intervaller. Undviker mobildåren och svänger in på tobaksaffären. Han som har affären tittar, gör "det gamla vanliga?"-tecknet. Jag nickar och han börjar hälla upp en kaffe till mig. Ser till min fasa två stycken kostymnissar stå bredvid kassan och pratar med varandra. BÅDA har en insekt - en öronknullare - på sina öron. Stilrena frisyrer, välansade, kostymerna sitter förhållandevis bra på dem och sedan de där stora jävla påhängen på öronen. Fan, vad dumt det ser ut.
Ännu roligare är det när det sedan ringer hos en av dem när jag står där... då åker mobilen UPP och sedan står de och pillar med den medans de gapar ut rätt ut i luften. Samtalet fortsätter och volymen stiger: "BLABLA OSVOSV HÖHÖHÖ BLABLA HAHAHA". Slår vad om att han jobbar som säljare. Nu står jag och ska ha lite socker i kaffet... kostymnisse 1 står i vägen.
Jag får kontakt, pekar på sockret. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret och visar kaffekoppen. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret igen. Han tittar på mig, pekar på öronknullaren. Jag får damp. Dumfan.
Tar alltså hans lilla headset från hans öra och säger: "Kan du räcka mig sockret eller flytta på dig."
"Men vad fan, jag pratar i telefon!"
Jag lägger headsetet i hans hand, sträcker mig fram och tar sockret. Han flyttar sig... eller rättare sagt... min arm flyttar på honom.
"Nej, du står och ser dum ut och pratar med dig själv mellan mig och mitt socker."
Helt jävla väck. Inne i sin egen lilla värld. Suck.
Jag hatar sådana... bluetoothhandsfree alltså... proffsfult. De ligger i klass med mildjeväska, vita loafers med tofs, en Fjällräven Kånken väska full med bananer (i sådana där bananfodral i plast) eller en midjekort kavaj. Det är faktiskt så illa.
Så att ni inte får för er att jag har något emot kostymnissar sätter jag ut en bild... där jag har kostym. Jag gillar inte det... känns korkat... som invirad i något obekvämt och jag blir alltid lika förvånad när någon lyckas övertala mig till att ha en på mig.
*POFF!* <--- Här låg det en bild en gång med bildtexten: "Aj dånt lajk..."
Barn ska inte retas...
Var och hämtade på skolan igår. En liten retsticka stod och retade ALLA som kom in. Föräldrar som barn. När jag kom in pekade han på mig och sa:
"Tror du att du är cool i din skinnjacka?" Med en utmanande blick som stirrade på mig.
"Erhm... nej?!"
"Johooooo. Du tror du är cool. Men det är du inte. Du är mesig!" Säger han och tittar på de andra barnen som mest är glada för att hans fokus är på någon annan.
"Visst, då är jag väl mesig då." Tittar efter sonens grejjor och samlar ihop dem.
"Meeeeeeeees! Du är meeeesig!" Den lille skitungen står och tokblänger på mig. Det här går ju inte. Jävla unge. Jag suckar, låter hjärnan arbeta en stund och säger:
"Jag hör inte vad du säger. Munnen rör sig på dig men jag hör bara KVACK! KVACK! KVACK!" Han tystnar och tittar på mig. Jag fortsätter: "Allvar, Jacob. Det låter bara som en arg bajsnödig anka som någon trampat på. KVACK! KVACK! KVACK!"
De andra barnen börjar fnissa lite och är plötsligt väääldigt intresserade av oss.
"Skinnjacka är mesigt..." Säger han med mindre kraft än innan. Lite tveksam.
"Kvack?" Undrar jag tillbaks.
"Det låter inte kvack när jag pratar!" Han börjar bli röd i ansiktet.
"Du sa kvack nu ju! Är du en anka? Är ankan arg? Är ankan lite bajsig? Vill lille ankan ha blöja? Liiiiiten ankblöja?"
Barnen bryter ihop av skratt.
Jaaaacooob är en bajsaaaanka som vill ha en blöööja!!! säger barnen i kör.
"Sluta!!! Jag är ingen anka med blöja! Sluta retas! TYST MED ER!"
"Vi hör bara kvack. Sluta retas själv." Säger jag med ett leende. Samlar ihop det sista och går ut till sonen som redan är på väg till bilen. Jag hör de andra barnen säga KVACK! KVACK! och retstickan tjuter allt vad han kan:
"JAG ÄR INGEN ANKA! ASSÅ JAG SÄGER TILL FRÖÖÖÖÖÖKEN!!!"
Hahaha... ibland är det roligt att vara vuxen.
"Tror du att du är cool i din skinnjacka?" Med en utmanande blick som stirrade på mig.
"Erhm... nej?!"
"Johooooo. Du tror du är cool. Men det är du inte. Du är mesig!" Säger han och tittar på de andra barnen som mest är glada för att hans fokus är på någon annan.
"Visst, då är jag väl mesig då." Tittar efter sonens grejjor och samlar ihop dem.
"Meeeeeeeees! Du är meeeesig!" Den lille skitungen står och tokblänger på mig. Det här går ju inte. Jävla unge. Jag suckar, låter hjärnan arbeta en stund och säger:
"Jag hör inte vad du säger. Munnen rör sig på dig men jag hör bara KVACK! KVACK! KVACK!" Han tystnar och tittar på mig. Jag fortsätter: "Allvar, Jacob. Det låter bara som en arg bajsnödig anka som någon trampat på. KVACK! KVACK! KVACK!"
De andra barnen börjar fnissa lite och är plötsligt väääldigt intresserade av oss.
"Skinnjacka är mesigt..." Säger han med mindre kraft än innan. Lite tveksam.
"Kvack?" Undrar jag tillbaks.
"Det låter inte kvack när jag pratar!" Han börjar bli röd i ansiktet.
"Du sa kvack nu ju! Är du en anka? Är ankan arg? Är ankan lite bajsig? Vill lille ankan ha blöja? Liiiiiten ankblöja?"
Barnen bryter ihop av skratt.
Jaaaacooob är en bajsaaaanka som vill ha en blöööja!!! säger barnen i kör.
"Sluta!!! Jag är ingen anka med blöja! Sluta retas! TYST MED ER!"
"Vi hör bara kvack. Sluta retas själv." Säger jag med ett leende. Samlar ihop det sista och går ut till sonen som redan är på väg till bilen. Jag hör de andra barnen säga KVACK! KVACK! och retstickan tjuter allt vad han kan:
"JAG ÄR INGEN ANKA! ASSÅ JAG SÄGER TILL FRÖÖÖÖÖÖKEN!!!"
Hahaha... ibland är det roligt att vara vuxen.
En lista! - Pezster
Det här med listor fattar jag inte. Så jag gjorde en egen variant:
[X] Hatar listor - vägrar både fylla i samt läsa dem.
[ ] Blankt (eftersom det ser ju dumt ut om jag kryssat i allt)
Nu finns det säkert någon som tycker att: "Men hallååååå, liksom! Nu har du ju gjort en egen lista. Hur går det ihop?"
Då kan jag berätta att det går hur bra som helst. Eftersom något på två rader inte är en lista. Alla vet att det krävs minst TRE rader för att det ska bli en lista. Sådetså.
Är det verkligen någon som läser sexlistorna? Eller är det inte så att de fylls i av någon som HOPPAS att andra ska bry sig tillräckligt och läsa vad de kryssat i? För mycket informatiooooooooooon känner jag spontant om att veta, om någon som jag inte vet vem det är, haft något i häcken eller inte. Yikes!
[X] Hatar listor - vägrar både fylla i samt läsa dem.
[ ] Blankt (eftersom det ser ju dumt ut om jag kryssat i allt)
Nu finns det säkert någon som tycker att: "Men hallååååå, liksom! Nu har du ju gjort en egen lista. Hur går det ihop?"
Då kan jag berätta att det går hur bra som helst. Eftersom något på två rader inte är en lista. Alla vet att det krävs minst TRE rader för att det ska bli en lista. Sådetså.
Är det verkligen någon som läser sexlistorna? Eller är det inte så att de fylls i av någon som HOPPAS att andra ska bry sig tillräckligt och läsa vad de kryssat i? För mycket informatiooooooooooon känner jag spontant om att veta, om någon som jag inte vet vem det är, haft något i häcken eller inte. Yikes!
Min son.
Jag vakar över honom som en hök med stålvingar.
Jag ser hur han sakta men säkert upptäcker världen, jag följer med hans funderingar, lyssnar på hans tankar och ibland så sitter jag med tårar i ögonen över hur fantastisk han är. Ser hur han med stort hjärta är nyfiken på vad livet har att ge.
När han ler mot mig när han varit uppe och tagit vatten... när han kommer fram för sin kram - (lämnar man sitt rum efter läggningsdags måste man krama alla som är uppe innan man går och lägger sig - viktig regel) tittar han på mig med sina ögon som lyser av kärlek - helt, komplett och - det är svårt att förklara - en slags dyrkan på något sätt. Han tycker att pappa är fantastisk och den insikten tar andan ur mig samtidigt som den sporrar mig att vara allt jag kan för honom. Att ständigt vara en bättre människa för att förtjäna den där lille pojkens blick.
Tyvärr råkar man ibland ut för folk som inte vet hur man ska hantera barn, som inte vet vad som är rätt och riktigt. Människor som brister i sin yrkesroll (bland annat) och som ibland inte förstår att ibland är det ok att vara annorlunda. Folk som förtvivlat ska trycka in alla i samhällets små passformar. Jag retar mig. Själv passar jag inte in i några formar... anstränger mig förtvivlat för att vara mig själv, trots motstånd ibland. Vill att min son med ska växa upp i lugn och ro, få lov att vara ett litet barn, få lov att fantisera, längta, skratta, älska och vara precis som han är.
Jag är här dock... med mina vingar över honom. Jag upptäcker att jag behövs, för att införa lugn och ro, för att forma en slags bubbla runt honom där inget kan göra honom ledsen eller få honom att tvivla på sig själv. Min styrka för att skydda honom är av bibliska proportioner. Jag är en mur av rent stål mellan honom och de som inte tar sina uppgifter på allvar och jag viker inte en tum.
Underbara lille pojk, oroa dig inte, pappa har dig!
Jag bjuder på Kwoon - "Lived on the moon". En mäktig låt och en mäktig video... om att våga fantisera... att våga leva... att våga vara sig själv!
"Your dreams will be your only shell
Your secret, your hiding place, my son
Don’t let them try to crush your brain"
Kwoon - "I Lived On The Moon"
Jag ser hur han sakta men säkert upptäcker världen, jag följer med hans funderingar, lyssnar på hans tankar och ibland så sitter jag med tårar i ögonen över hur fantastisk han är. Ser hur han med stort hjärta är nyfiken på vad livet har att ge.
När han ler mot mig när han varit uppe och tagit vatten... när han kommer fram för sin kram - (lämnar man sitt rum efter läggningsdags måste man krama alla som är uppe innan man går och lägger sig - viktig regel) tittar han på mig med sina ögon som lyser av kärlek - helt, komplett och - det är svårt att förklara - en slags dyrkan på något sätt. Han tycker att pappa är fantastisk och den insikten tar andan ur mig samtidigt som den sporrar mig att vara allt jag kan för honom. Att ständigt vara en bättre människa för att förtjäna den där lille pojkens blick.
Tyvärr råkar man ibland ut för folk som inte vet hur man ska hantera barn, som inte vet vad som är rätt och riktigt. Människor som brister i sin yrkesroll (bland annat) och som ibland inte förstår att ibland är det ok att vara annorlunda. Folk som förtvivlat ska trycka in alla i samhällets små passformar. Jag retar mig. Själv passar jag inte in i några formar... anstränger mig förtvivlat för att vara mig själv, trots motstånd ibland. Vill att min son med ska växa upp i lugn och ro, få lov att vara ett litet barn, få lov att fantisera, längta, skratta, älska och vara precis som han är.
Jag är här dock... med mina vingar över honom. Jag upptäcker att jag behövs, för att införa lugn och ro, för att forma en slags bubbla runt honom där inget kan göra honom ledsen eller få honom att tvivla på sig själv. Min styrka för att skydda honom är av bibliska proportioner. Jag är en mur av rent stål mellan honom och de som inte tar sina uppgifter på allvar och jag viker inte en tum.
Underbara lille pojk, oroa dig inte, pappa har dig!
Jag bjuder på Kwoon - "Lived on the moon". En mäktig låt och en mäktig video... om att våga fantisera... att våga leva... att våga vara sig själv!
"Your dreams will be your only shell
Your secret, your hiding place, my son
Don’t let them try to crush your brain"
Kwoon - "I Lived On The Moon"
Det har tydligen varit jordbävning...
Ååååååh.... Jag missar allt roligt... Själv låg jag och toksov när marken körde igång. Alla har pratat om "jordbävningen" idag.
"Kände du det?" följt av "Åh, vad hemskt!" och en orolig farbror sa: "Jag trodde det var pannan som exploderade." Och så där har det låtit hela morgonen när jag springer på folk.
Det har skallrat i fönster, saker har trillat ned, folk har sprungit ned i källaren (!?) och ringt SOS.
Just att springa ned i källaren verkar ju skumt. Det sista jag själv skulle göra i en jordbävning är ju att gömma mig NERE i marken. Känns som att springa mot elden! Och vem i hela friden ringde SOS Alarm? "Erhm... det var en jordbävning här... den drog ned mot centrala Malmö och jag tror den tog mina bilnycklar."
Eftersom jag uppenbarligen sover så pass djupt så vet jag numera att den enda jordbävningen jag vaknar av antagligen är av mycket större styrka. Jag hinner väl vakna till en nanosekund eller så innan hela taket träffar mig i munnen.
Att missa en jordbävning... nästan 5 på Richterskalan... 100 år sedan sist... och massor av andra spännande fakta jag inte orkar skriva ner... det är bara såååååå jag. Nu sitter jag på jobb... hoppar lite då och då på marken utanför dörren och chansar på att få uppleva ett litet efterskalv. Håll tummarna!
"Kände du det?" följt av "Åh, vad hemskt!" och en orolig farbror sa: "Jag trodde det var pannan som exploderade." Och så där har det låtit hela morgonen när jag springer på folk.
Det har skallrat i fönster, saker har trillat ned, folk har sprungit ned i källaren (!?) och ringt SOS.
Just att springa ned i källaren verkar ju skumt. Det sista jag själv skulle göra i en jordbävning är ju att gömma mig NERE i marken. Känns som att springa mot elden! Och vem i hela friden ringde SOS Alarm? "Erhm... det var en jordbävning här... den drog ned mot centrala Malmö och jag tror den tog mina bilnycklar."
Eftersom jag uppenbarligen sover så pass djupt så vet jag numera att den enda jordbävningen jag vaknar av antagligen är av mycket större styrka. Jag hinner väl vakna till en nanosekund eller så innan hela taket träffar mig i munnen.
Att missa en jordbävning... nästan 5 på Richterskalan... 100 år sedan sist... och massor av andra spännande fakta jag inte orkar skriva ner... det är bara såååååå jag. Nu sitter jag på jobb... hoppar lite då och då på marken utanför dörren och chansar på att få uppleva ett litet efterskalv. Håll tummarna!
Blogglänkning...Oj... Stort!
Här sitter jag och öser ut tankar och funderingar i s.k. bloggform lite då och då. Sedan tittar jag runt och ser plötsligt att vissa andra bloggare har satt upp min lilla blogg som en liten länk på deras blogg. Oj. Oups... det är ju helt stort. Jag menar... OJ!
Jag tittar runt på kanske tio bloggar. Ungefär tio bloggar som skrivs av personer vars nästa blogginlägg alltid gör mig nyfiken. Det är spännande och se vilka tankar de väljer att dela med sig av.
Jag har ingen som helst koll på vem ni är utanför bloggvärlden. Jag tar bara del av det som ni ibland skriver och skickar ut på era bloggar. Jag känner med er när ni är ledsna, nickar medhållande vid era analyser, skrattar med er när ni skriver något roligt, lyssnar på er musik, tittar på era filmer och ibland bara konstaterar jag att det är skönt med människor som tänker därute. Ni är få och jag uppskattar er mycket.
Ska ta reda på hur det där fungerar och sätta upp några egna favvobloggar på min blogg. Men tills dess...
Ha en underbar måndagskväll! :)
Jag tittar runt på kanske tio bloggar. Ungefär tio bloggar som skrivs av personer vars nästa blogginlägg alltid gör mig nyfiken. Det är spännande och se vilka tankar de väljer att dela med sig av.
Jag har ingen som helst koll på vem ni är utanför bloggvärlden. Jag tar bara del av det som ni ibland skriver och skickar ut på era bloggar. Jag känner med er när ni är ledsna, nickar medhållande vid era analyser, skrattar med er när ni skriver något roligt, lyssnar på er musik, tittar på era filmer och ibland bara konstaterar jag att det är skönt med människor som tänker därute. Ni är få och jag uppskattar er mycket.
Ska ta reda på hur det där fungerar och sätta upp några egna favvobloggar på min blogg. Men tills dess...
Ha en underbar måndagskväll! :)
