Pezster

Puh... ska berätta mer någongång om all jävla dating man är på. Fast inte nu. Blev så trött häromdagen.

Det är de kvinnor jag träffar som är "vanliga" som fastnar. Ni vet... De där som vill kunna läsa en vacker dikt och krypa ihop hos någon. De där som vill kunna sakna någon en dag. De där - underbara - kvinnorna som vill kunna säga att det inte spelar någon roll... för de har någon därhemma. De där kvinnorna som kan dra efter andan när de ser en vacker händelse i vardagen och tycka att livet, plötsligt är så underbart! De där underbara varelserna som aldrig behöver hävda sig... för de vet inom sig att de är ok.

Sedan är det de där andra man träffar. Som måste sälja in sig själv. Vara speciella. Som måste vara helt sanslöst självständiga. Och bäst. Och osårbara. De som med stor panik gör ALLT för att förneka att de blir äldre. Som ständigt måste vara på rätt fest, på rätt ställe för att få bekräftelse en lördag kväll.

Jag blir nästan arg på dem.
För att de inte ser sig själva.
Och allt jag vill göra, är att se dem i ögonen och säga:

"Du är fin som du är."

Sedan kommer jag på att jag inte är en blödig typ. Säger: "Skitsamma." för mig själv och häller upp en liten drink.