Jag har en jävligt god vän...

Faktiskt.
Så vad då tänker ni... vem har inte det? Vilket ni har helt rätt i. De flesta välfungerande människor har en god vän. Så vad är grejjen, Pezster? Slut på bloggmaterial?

Absolut inte. Den här har jag sparat på... gått och klurat och haft mig. Detta är för mig ett viktigt inlägg i min blogg. Jag sitter här med ett glas vin och funderar på det här...

Jag har en jävligt god vän. Vi har garvat tillsammans många gånger. Pratat om precis allt. På många sätt och vis vet den här mannen många saker om mig som inte mångra andra vet. Jag känner mig helt lugn i det där. För det är en grymt skön snubbe.

Han arbetar på ett företag som hostar många webbsidor i Sverige... Det var så vi först kom i kontakt med varandra, via jobbet. Han överraskade genom att vara den där snubben som alltid ringer tillbaka... som alltid levererar... som alltid har något vettigt att säga. Ett riktigt proffs. Han blev den där kontakten jag alltid såg fram emot att ringa till. Det där utvecklades, sakta men säkert till en vänskap.

Vi är lika dessutom, båda två har en son sedan tidigare med en kvinna som vi... tja... inte alltid kommer överens med. Det där var också en skön grej. Att ha någon att lufta saker och ting med. Någon som verkligen förstod en, som var i samma sits. En annan pappa att prata med som även han är störtförälskad i sin son, som kan gå igenom eld för sin lille... som även han tänker saker och ting om varför det ska vara så komplicerat att dela en vårdnad. Vi har dryftat allvarliga saker, djupa saker... ja... allt möjligt. Alltid med stor värme, humor och glimten i ögat.

Jag har följt honom från det att han träffade sin flickvän tills det att hon kom till Sverige och nu bor hos honom. Tro mig förresten... ni kanske tror att ni har en bra "så här träffades vi historia"... det har ni inte. Den sitter min vän med. Det är en grymt bra story om att kärleken kan hända var fan som helst... och att ingenting är omöjligt.

Men jag har aldrig träffat honom! Han är ettor och nollor, en röst i telefonen och ett brev med en chokladask. Tänk bara... jag har en vän som jag verkligen uppskattar och värdesätter högt... men jag har aldrig träffat honom på riktigt.

DET är fan mäktigt!

Så... min vän,

Vi måste hitta en dag och stråla samman! Som du mycket väl vet har jag... den eviga singlen... även jag äntligen träffat en underbar kvinna (och din reaktion när jag berättade att jag träffat någon var sjukt rolig... DU?!?! MÅR DU BRA?! VAD FAN HAR HÄNT!?). Det ska bli mig ett sant nöje att se dig i verkligheten... skaka din hand och säga till min flickvän:

"DET HÄR är killen jag pratat så mycket om!"

Min vän... tack för alla dessa år, alla dessa samtal... jag ser fram emot många, många fler!

Kommentarer
Postat av: ipse Cogita

Det har faktiskt hänt mig – long ago – och han blev min bäste vän. Och aldrig träffades vi ofta.

Och det är mäktigt!



2009-04-14 @ 00:54:03
URL: http://store.blogg.se/
Postat av: Maria

Åååh ja vänskap är underbart och det är väldigt coolt att ha vänskap som inte baseras på annat än text, samtal och förtroenden. Ibland är det nästan bättre än det omvända. Jag har faktiskt också några sådana vänner, men inga som står mig så nära förstås.



Hoppas ert möte blir av snart och att ni har det sjukt kul!

2009-04-14 @ 18:43:32
URL: http://blogg.aftonbladet.se/24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0