Pezster

För två somrar sedan åkte jag med sonen, mamma och pappa till ett ställe i Tyskland. Kommer inte ihåg namnet på stället tyvärr. De hade STORA hajar i jättetankar så man kunde gå och blänga på dem. Stort och mörkt med gigantiska glasväggar och på andra sidan simmade 5-6 meters hajar förbi. Att se en levande STOR haj simma majestätiskt förbi en är en grym upplevelse.

Jag och sonen stod och tittade in genom glaset på en av de största hajarna. Den simmade långsamt mot oss, jag hade mobilen redo att ta en bild på den när den var precis utanför glaset där vi stod. *klick*


För att ge er en bild av hur STOR hajen var så är alltså "nosen" på hajjen lika stor som mitt huvud.

Jag lovar... en två sekunder efter jag tagit bilden så tittade hajen rakt på grabben. Min son tog ett steg tillbaks... vände sig och tittade på mig med skräck i blicken. Jag, som såg både hajens blick och sonens reaktion, förstod honom. Obehagligt. Den där hajen hade en enorm närvaro i sina ögon. Ni vet det där man säger om hajögon... att de är döda? Det stämmer. Grymma ögon. Trots rationellt tänkande att det skiljde glas mellan oss så kändes det ändå att det var dags att röra sig liiiiite bort från glaset. Vi drog direkt vidare till nästa tank med snällare fiskar :)

Min son tittade över axeln på den stora hajen och undrade nervöst:
"Pappa... det där glaset. Det håller va?"
"Jag hoppas det."