Min son.

Jag vakar över honom som en hök med stålvingar.
Jag ser hur han sakta men säkert upptäcker världen, jag följer med hans funderingar, lyssnar på hans tankar och ibland så sitter jag med tårar i ögonen över hur fantastisk han är. Ser hur han med stort hjärta är nyfiken på vad livet har att ge.

När han ler mot mig när han varit uppe och tagit vatten... när han kommer fram för sin kram - (lämnar man sitt rum efter läggningsdags måste man krama alla som är uppe innan man går och lägger sig - viktig regel) tittar han på mig med sina ögon som lyser av kärlek - helt, komplett och - det är svårt att förklara - en slags dyrkan på något sätt. Han tycker att pappa är fantastisk och den insikten tar andan ur mig samtidigt som den sporrar mig att vara allt jag kan för honom. Att ständigt vara en bättre människa för att förtjäna den där lille pojkens blick.

Tyvärr råkar man ibland ut för folk som inte vet hur man ska hantera barn, som inte vet vad som är rätt och riktigt. Människor som brister i sin yrkesroll (bland annat) och som ibland inte förstår att ibland är det ok att vara annorlunda. Folk som förtvivlat ska trycka in alla i samhällets små passformar. Jag retar mig. Själv passar jag inte in i några formar... anstränger mig förtvivlat för att vara mig själv, trots motstånd ibland. Vill att min son med ska växa upp i lugn och ro, få lov att vara ett litet barn, få lov att fantisera, längta, skratta, älska och vara precis som han är.

Jag är här dock... med mina vingar över honom. Jag upptäcker att jag behövs, för att införa lugn och ro, för att forma en slags bubbla runt honom där inget kan göra honom ledsen eller få honom att tvivla på sig själv. Min styrka för att skydda honom är av bibliska proportioner. Jag är en mur av rent stål mellan honom och de som inte tar sina uppgifter på allvar och jag viker inte en tum.

Underbara lille pojk, oroa dig inte, pappa har dig!


Jag bjuder på Kwoon - "Lived on the moon". En mäktig låt och en mäktig video... om att våga fantisera... att våga leva... att våga vara sig själv!



"Your dreams will be your only shell
Your secret, your hiding place, my son
Don’t let them try to crush your brain"
Kwoon - "I Lived On The Moon"

Kommentarer
Postat av: Lisa*

Önskar jag kunde vara sådan som mamma. Jag brister i så mycket som jag vill..

2008-12-16 @ 19:38:28
URL: http://blogg.aftonbladet.se/25989
Postat av: Maria

Åååh du får det ju nästan att låta så underbart att jag faktiskt vill ha barn någon gång i framtiden! Fiiint och bra skrivet vännen! :-)

2008-12-16 @ 21:02:37
URL: http://blogg.aftonbladet.se/24
Postat av: Pezster

Maria:

:) Tack.

2008-12-17 @ 13:35:33
URL: http://aku.blogg.se/
Postat av: Pezster

Lisa:

Alla är sådana om de bara känner efter tror jag. Man glömmer bara vad som är viktigt. Du verkar ju vettig. Skärp dig ;)

2008-12-17 @ 13:36:22
URL: http://aku.blogg.se/
Postat av: Lisa*

Hehe... "Skärp dig" ???!! Nu låter du som bäste vännen, och han är bästa sorten. Kanske ska lita på ditt "skärp mig"?!! =D

2008-12-18 @ 14:06:48
URL: http://blogg.aftonbladet.se/25989

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0