Pezster

Idag skulle jag fixa lite kaffe åt mig. Då måste man gå ut och köpa det. På vårt kontor är det bara grabbar och det är fan omöjligt att få en kaffekokare att fungera här. Alla vägrar att diska, koka kaffe etc... enooooormt mycket prestige. Så det är totalstopp helt enkelt. Haha... anyway...

På vägen dit möter jag en byggnadsarbetare, han går högljutt och pratar. Han skrattar plötsligt högt rakt ut i luften som ett jädra pucko och sedan ser jag den... en bluetooth handsfree. Den hänger där på hans öra som en stor insekt som parar sig med hans öra, en överdrivet starkt blinkande lampa blippar fram ett grönt ljus med jämna intervaller. Undviker mobildåren och svänger in på tobaksaffären. Han som har affären tittar, gör "det gamla vanliga?"-tecknet. Jag nickar och han börjar hälla upp en kaffe till mig. Ser till min fasa två stycken kostymnissar stå bredvid kassan och pratar med varandra. BÅDA har en insekt - en öronknullare - på sina öron. Stilrena frisyrer, välansade, kostymerna sitter förhållandevis bra på dem och sedan de där stora jävla påhängen på öronen. Fan, vad dumt det ser ut.

Ännu roligare är det när det sedan ringer hos en av dem när jag står där... då åker mobilen UPP och sedan står de och pillar med den medans de gapar ut rätt ut i luften. Samtalet fortsätter och volymen stiger: "BLABLA OSVOSV HÖHÖHÖ BLABLA HAHAHA". Slår vad om att han jobbar som säljare. Nu står jag och ska ha lite socker i kaffet... kostymnisse 1 står i vägen.
Jag får kontakt, pekar på sockret. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret och visar kaffekoppen. Han tittar på mig. Jag pekar på sockret igen. Han tittar på mig, pekar på öronknullaren. Jag får damp. Dumfan.

Tar alltså hans lilla headset från hans öra och säger: "Kan du räcka mig sockret eller flytta på dig."
"Men vad fan, jag pratar i telefon!"
Jag lägger headsetet i hans hand, sträcker mig fram och tar sockret. Han flyttar sig... eller rättare sagt... min arm flyttar på honom.
"Nej, du står och ser dum ut och pratar med dig själv mellan mig och mitt socker."

Helt jävla väck. Inne i sin egen lilla värld. Suck.

Jag hatar sådana... bluetoothhandsfree alltså... proffsfult. De ligger i klass med mildjeväska, vita loafers med tofs, en Fjällräven Kånken väska full med bananer (i sådana där bananfodral i plast) eller en midjekort kavaj. Det är faktiskt så illa.

Så att ni inte får för er att jag har något emot kostymnissar sätter jag ut en bild... där jag har kostym. Jag gillar inte det... känns korkat... som invirad i något obekvämt och jag blir alltid lika förvånad när någon lyckas övertala mig till att ha en på mig.

*POFF!*  <--- Här låg det en bild en gång med bildtexten: "Aj dånt lajk..."

Var och hämtade på skolan igår. En liten retsticka stod och retade ALLA som kom in. Föräldrar som barn. När jag kom in pekade han på mig och sa:
"Tror du att du är cool i din skinnjacka?" Med en utmanande blick som stirrade på mig.
"Erhm... nej?!"
"Johooooo. Du tror du är cool. Men det är du inte. Du är mesig!" Säger han och tittar på de andra barnen som mest är glada för att hans fokus är på någon annan.
"Visst, då är jag väl mesig då." Tittar efter sonens grejjor och samlar ihop dem.
"Meeeeeeeees! Du är meeeesig!" Den lille skitungen står och tokblänger på mig. Det här går ju inte. Jävla unge. Jag suckar, låter hjärnan arbeta en stund och säger:
"Jag hör inte vad du säger. Munnen rör sig på dig men jag hör bara KVACK! KVACK! KVACK!" Han tystnar och tittar på mig. Jag fortsätter: "Allvar, Jacob. Det låter bara som en arg bajsnödig anka som någon trampat på. KVACK! KVACK! KVACK!"
De andra barnen börjar fnissa lite och är plötsligt väääldigt intresserade av oss.
"Skinnjacka är mesigt..." Säger han med mindre kraft än innan. Lite tveksam.
"Kvack?" Undrar jag tillbaks.
"Det låter inte kvack när jag pratar!" Han börjar bli röd i ansiktet.
"Du sa kvack nu ju! Är du en anka? Är ankan arg? Är ankan lite bajsig? Vill lille ankan ha blöja? Liiiiiten ankblöja?"
Barnen bryter ihop av skratt.

Jaaaacooob är en bajsaaaanka som vill ha en blöööja!!! säger barnen i kör.

"Sluta!!! Jag är ingen anka med blöja! Sluta retas! TYST MED ER!"
"Vi hör bara kvack. Sluta retas själv." Säger jag med ett leende. Samlar ihop det sista och går ut till sonen som redan är på väg till bilen. Jag hör de andra barnen säga KVACK! KVACK! och retstickan tjuter allt vad han kan:
"JAG ÄR INGEN ANKA! ASSÅ JAG SÄGER TILL FRÖÖÖÖÖÖKEN!!!"

Hahaha... ibland är det roligt att vara vuxen.

Det här med listor fattar jag inte. Så jag gjorde en egen variant:

[X] Hatar listor - vägrar både fylla i samt läsa dem.
[  ] Blankt (eftersom det ser ju dumt ut om jag kryssat i allt)

Nu finns det säkert någon som tycker att: "Men hallååååå, liksom! Nu har du ju gjort en egen lista. Hur går det ihop?"
Då kan jag berätta att det går hur bra som helst. Eftersom något på två rader inte är en lista. Alla vet att det krävs minst TRE rader för att det ska bli en lista. Sådetså.

Är det verkligen någon som läser sexlistorna? Eller är det inte så att de fylls i av någon som HOPPAS att andra ska bry sig tillräckligt och läsa vad de kryssat i? För mycket informatiooooooooooon känner jag spontant om att veta, om någon som jag inte vet vem det är, haft något i häcken eller inte. Yikes!

Jag vakar över honom som en hök med stålvingar.
Jag ser hur han sakta men säkert upptäcker världen, jag följer med hans funderingar, lyssnar på hans tankar och ibland så sitter jag med tårar i ögonen över hur fantastisk han är. Ser hur han med stort hjärta är nyfiken på vad livet har att ge.

När han ler mot mig när han varit uppe och tagit vatten... när han kommer fram för sin kram - (lämnar man sitt rum efter läggningsdags måste man krama alla som är uppe innan man går och lägger sig - viktig regel) tittar han på mig med sina ögon som lyser av kärlek - helt, komplett och - det är svårt att förklara - en slags dyrkan på något sätt. Han tycker att pappa är fantastisk och den insikten tar andan ur mig samtidigt som den sporrar mig att vara allt jag kan för honom. Att ständigt vara en bättre människa för att förtjäna den där lille pojkens blick.

Tyvärr råkar man ibland ut för folk som inte vet hur man ska hantera barn, som inte vet vad som är rätt och riktigt. Människor som brister i sin yrkesroll (bland annat) och som ibland inte förstår att ibland är det ok att vara annorlunda. Folk som förtvivlat ska trycka in alla i samhällets små passformar. Jag retar mig. Själv passar jag inte in i några formar... anstränger mig förtvivlat för att vara mig själv, trots motstånd ibland. Vill att min son med ska växa upp i lugn och ro, få lov att vara ett litet barn, få lov att fantisera, längta, skratta, älska och vara precis som han är.

Jag är här dock... med mina vingar över honom. Jag upptäcker att jag behövs, för att införa lugn och ro, för att forma en slags bubbla runt honom där inget kan göra honom ledsen eller få honom att tvivla på sig själv. Min styrka för att skydda honom är av bibliska proportioner. Jag är en mur av rent stål mellan honom och de som inte tar sina uppgifter på allvar och jag viker inte en tum.

Underbara lille pojk, oroa dig inte, pappa har dig!

Jag bjuder på Kwoon - "Lived on the moon". En mäktig låt och en mäktig video... om att våga fantisera... att våga leva... att våga vara sig själv!



"Your dreams will be your only shell
Your secret, your hiding place, my son
Don’t let them try to crush your brain"
Kwoon - "I Lived On The Moon"

Ååååååh.... Jag missar allt roligt... Själv låg jag och toksov när marken körde igång. Alla har pratat om "jordbävningen" idag.

"Kände du det?" följt av "Åh, vad hemskt!" och en orolig farbror sa: "Jag trodde det var pannan som exploderade." Och så där har det låtit hela morgonen när jag springer på folk.

Det har skallrat i fönster, saker har trillat ned, folk har sprungit ned i källaren (!?) och ringt SOS.

Just att springa ned i källaren verkar ju skumt. Det sista jag själv skulle göra i en jordbävning är ju att gömma mig NERE i marken. Känns som att springa mot elden! Och vem i hela friden ringde SOS Alarm? "Erhm... det var en jordbävning här... den drog ned mot centrala Malmö och jag tror den tog mina bilnycklar."

Eftersom jag uppenbarligen sover så pass djupt så vet jag numera att den enda jordbävningen jag vaknar av antagligen är av mycket större styrka. Jag hinner väl vakna till en nanosekund eller så innan hela taket träffar mig i munnen.

Att missa en jordbävning... nästan 5 på Richterskalan... 100 år sedan sist... och massor av andra spännande fakta jag inte orkar skriva ner... det är bara såååååå jag. Nu sitter jag på jobb... hoppar lite då och då på marken utanför dörren och chansar på att få uppleva ett litet efterskalv. Håll tummarna!

Här sitter jag och öser ut tankar och funderingar i s.k. bloggform lite då och då. Sedan tittar jag runt och ser plötsligt att vissa andra bloggare har satt upp min lilla blogg som en liten länk på deras blogg. Oj. Oups... det är ju helt stort. Jag menar... OJ!

Jag tittar runt på kanske tio bloggar. Ungefär tio bloggar som skrivs av personer vars nästa blogginlägg alltid gör mig nyfiken. Det är spännande och se vilka tankar de väljer att dela med sig av.

Jag har ingen som helst koll på vem ni är utanför bloggvärlden. Jag tar bara del av det som ni ibland skriver och skickar ut på era bloggar. Jag känner med er när ni är ledsna, nickar medhållande vid era analyser, skrattar med er när ni skriver något roligt, lyssnar på er musik, tittar på era filmer och ibland bara konstaterar jag att det är skönt med människor som tänker därute. Ni är få och jag uppskattar er mycket.

Ska ta reda på hur det där fungerar och sätta upp några egna favvobloggar på min blogg. Men tills dess...

Ha en underbar måndagskväll! :)

Under mig bor det en tjock kvinna. Jag menar alltså proffstjock. JÄTTEtjock. Guld i tjockis-VM helt enkelt.
Hon är alltid otroligt sur, hälsar knappt och man ser hur hon stör sig på massor av saker. Hon delar ut reklam till alla i huset, vilket jag kom på och började dumpa tillbaks all hennes skit i hennes egen brevlåda (EFTER ha pratat med henne om det så klart - "Nej, jag har åtagit mig att dela ut till alla och kan inte göra undantag"). Kriget var kort och jag vann, tror jag. Reklamen slutade så småningom landa i min lilla brevlåda så jag antar att det gick fram.



Men jisses... imorse... den här människan har även en hund, en svart slädhundsliknande historia till hund. Fan... jag skrattar när jag skriver detta... jisses... hon har även en mörkgrå midjeväska... *fniss* ... och i den har hon satt kopplet till hunden. Hunden drar i kopplet och hon går lite tillbakalutat vilket ger intrycket av att hunden liksom drar tjockisen framåt. Men det är inte allt! Hon har en pannlampa på skallen som gungar upp och ned allt eftersom hon vaggar fram med en nollställd sur blick. Det ser så sjuuuuukt roligt ut!

Idag träffade jag min flickvän på lunchen. Eftersom det ser lite mesigt ut med öppen jacka (jag lever i protest - vägrar acceptera klimatet!) så kan jag inte stänga den. Så där går jag som en idiot med Parkinssons och fryser och skakar.

Jag behöver en tidsmaskin har jag nu kommit på efter att kroppen blivit varm igen. Så om du känner någon som har en så se till att denna någon kontaktar mig.

Jag har alltså inte gjort något dumt... neeeejdå, det är mina förfäder som klantade sig. Ordentligt.
Jag skulle behöva åka tillbaks i tiden några hundra år, leta reda på mina förfäder på sin vandring norrut.
Materialisera mig framför dem, ge dem en liten smäll med öppen hand på deras bakhuvuden *FMACK!* ("Benny Hill"-varianten) och peka söderut. Verkligen få dem att förstå att om de fortsätter norrut så kommer det en dag födas en kille som fryser så mycket att han fixar en tidsmaskin och åker genom dimensionerna för att ge dem en smäll. Om och om igen. Var tioende meter ska jag dyka upp. *FMACK*

"Höhö... kolla, därborta är det mycket snö... DÄR ska vi bo." ... Idioter.

Var fanken är "global warming" när man behöver den som mest?

Såg ett klipp med ett sjölejon som ursnyggt och säkert lyckades balansera en boll på nosen. Rätt sjukt faktiskt. Sedan började jag tänka... hur kommer det sig att just sjölejon är så störtbra med bollar? Är det något i naturen som gör det där? Nej, just det. De bara kan det. Och kan det riktigt bra dessutom.

Tänk om det finns en massa andra djur med dolda talanger som vi bara inte upptäckt än?!?! Giraffer kanske är grymma golfspelare? De svingar sin väldiga hals och dammar iväg bollen med framtänderna - swooooosh! Flera tusen meter! Har någon gett en haj en penna någongång? Nej, exakt... den kanske är världsbäst på att måla! Har någon satt en apa bakom en ratt och gett den nycklarna? Satt en hackspett vid en mobiltelefon och tagit fram "skicka sms"-funktionen? Nej... tänk bara vad vi kanske har missat!!! Själv vill jag veta vad en flodhäst är bra på utöver att bara vara fet och ha jättestor mun.

Jag måste genast sätta mig ned och skriva ihop en massa ansökningar till EU. Se hur mycket pengar jag kan få loss till denna extremt viktiga forskning! Ett djur av varje sort på planeten och massor av föremål sedan ska jag fan gå till botten med det här! Kanske det finns massor med djur som är bra på saker så vi slipper jobba så mycket. :)

Jag menar... jag är helkass på att balansera en boll på min näsa... men det känns bra att sjölejonen har koll på den biten av tillvaron. Det kanske finns fler saker att delegera ut till djuren?! Känns om det hade varit en kul grej för oss att göra tillsammans... vi och djuren. Lite bonding ni vet.

Haha... en liten tisdagsfundering bara... från min hjärna till bloggen.

För ord behövs inte när man får sjukt vacker musik mailat till sig. Jisses... Sorgsen... men oj vad bra. Klicka i playern ovan och njuuuuuuuuuuuuut!

Ta hand om varandra därute... annars får ni med mig att göra. ;)

Jag står framför spegeln och pillar med den interaktiva menyn. Leker med vilken hårfärg jag ska ha för idag, vilken längd håret ska ha, om det ska vara lockigt eller rakt. Svåra beslut och Traffic-ID -klockan i mitt synfält har börjat pulsera, det börjar bli bråttom för om jag inte åker snart så kommer jag att hamna i värsta trafikkaoset in till stan. Fan, klickar in frisyren och färgen från gårdagen i ren tidsbesparing, ställer även in att jag vill ha tre dagars skäggstubb. Det blinkar till och jag känner hur naniterna i min blodström reagerar på mina val... en kittlande känsla när håret korrigeras och färgen ändras... speciellt kittlar det när skägget växer till sig. En sista korrigering med ögonfärgen gör att jag är nöjd. En väldoft infinner sig när min för dagen nedladdade parfym fyller mina porer - Rochas heter den, laddade ned formulan igår kväll till min interna hub. Kroppen kan själv producera dofter från biblioteket. Done. Färdig för att klä på mig.

Tar fram en passande kostym som anpassar sig när jag tagit på den. Skräddarsydd för varje morgon exakt enligt mina mått. Små sensorer känner av hela min kropp och se till att plagget hela tiden ligger optimalt mot min hud. Korrigerar även färgen här via mitt interna interface. Sådär. Klar för jobb.

Går bort till "garaget" som det kallas, en plats bredvid garderoben bredvid ytterdörren i lägenheten. Dörren glider upp och jag sätter mig i förarstolen, en snabb scan av min högra iris gör att jag är identifierad som ägaren. Dörren stängs och den lilla cockpiten sänks ned de 600 våningar ned tll det underjordiska garaget och rakt ned i mitt fordon. Bilen känner av att jag snart ska vara på jobb, räknar ut optimal rutt och jag behöver bara godkänna sedan bär det av. Vätecellerna ger ifrån sig ren energi till motorn som med ett kraftfullt hummande för över kraften till hjulen och det bär iväg.
Under färden lyssnar jag på lite musik, får en InstaCoffee (bra investering som tillbehör!) som verkligen smakar gott och eftersom jag inte gillar frukost tar jag en ProtissNurishment bar som är lika bra som en stadig frukost.
Hela framrutan är fylld av projicerade nyheter och den reagerar på vad mina ögon tittar på, zoomar in, spelar upp och jag uppdaterar mig på världens händelser. Läser och ser filmer från den nya bosättningen på månen, de svävande gasgruvorna i Jupiters atmosfär och planerna på att göra asteroider till generationsskepp.

Väl framme på jobb så ringer min flickvän mig via min interna länk, hon projicerar en godmorgonkram rakt in till mitt nervsystem. Känns bra, kramar tillbaks och hälsar att jag ser fram emot den äkta varan när jag kommer hem. Stänger ned länken och går in på jobbet. Min e-butler screenar alla mina samtal och mail ger mig de som är relevanta när jag väl satt mig ned i mitt kontor. Bara för det är roligt har jag gjort hans projicering så att den liknar Jeeves från en tv-serie från förra århundradet. Jeeves påminner mig att jag ska ställa tillbaks min DNA på lunchen. Har valt 36 år som ständig ålder och måste gå på behandling en gång om året. Tar en halvtimme ungefär.

Efter jobbet åker jag hem. Jag sitter och halvdrömmer medan neonfasaderna med strömmande reklambudskap glittrar förbi i fönsterna. Jag längtar efter en skön kväll hemma. Ringer min flickvän och upptäcker att vi kommer att komma hem samtidigt, skickar instruktioner till badrummet att tappa upp en bad med krämig vanlijdoft och till köket instruktioner att kyla en flaska champagne. Maten ska jag för en gångs skull laga själv. Har fått tag på äkta kött, från en farm i de oförstörda områdena i norr. Dyrt men värt det. Går igenom menyn i huvudet, gör några beställningar på råvaror och ser till att de kommer att levereras i tid till min hemkomst. Kallar upp Jeeves i min privata virtuella miljö och ger honom instruktioner om att alla länkar, samtal och mail ska hållas till imorgon. Total blockad utom för de närmsta. Jag är nu inte länkad med infosfären längre. Skönt.

Efter maten och härligt bad går vi och lägger oss. Natthimlen projiceras på skärmarna i sovrummet. Det är som att ligga i en säng som ensam svävar uppe i rymden. Vi ligger trötta och lyckliga i varandras armar. Stjärnhimlen slocknar långsamt när sensorerna känner att vi går in i djupsömn. Sängen korrigerar vår individuella temparatur så vi kan ligga nära utan att bli varma. På väg mot en ny dag.

----------------------------------------------------------------

Jag är fan född i fel tid. Allvarligt talat. Vi sitter med all den här teknologin, datorer, bloggar, rymdforskning, CERN, nanomaterial och vi tycker vi är såååååå duktiga... vet ni vad jag har att säga om det?
Så länge vi bajsar i ett hål med vatten i våra bostäder så är vi fan ingen högt stående ras.

Happy tuesday, era skrällen :)

Att första advent betyder att man väntar på någon... att man väntar på Jesus?!?! Att han ska dyka upp. Att man ska förbereda sig. Kan det stämma? Fick tanken inplanterad här.

OM han skulle kunna komma, OM han hade funnits och OM han hade dykt upp. Så hade det tagit mig exakt en nanosekund att sparka honom i pungen. Ren reflex, det hade gått så sjukt fort. *TJOFF* bara. Sedan hade han fått förklara ett och annat för mig. Jag är liksom en besviken kund som kräver svar. Dåligt skött från början helt enkelt. Dålig management, ingen uppföljning, obefintlig support och jävligt svår att få tag på... oacceptabelt. Jag hade varit arg och krävt svar! Fast efter pungsparken så klart. Den är ett måste.

*TJOFF* en till. *TJOFF* oj... äsch... bara en liten *TJOFF* till. Sådär...

Fast... han kanske inte har en pung... skulle ju vara onödigt att utrusta honom med en sådan. Fan. En plan B behövs.

Sådärja. Då är datorn krypterad. Krypterade den med den senaste Whirlpool (3) algoritmen och använde mig alltså av valet med dolt operativsystem. Så jag har alltså två sätt att logga in på datorn när jag startar windows. Det syns bara en användare och allting beror på vilket password jag skriver in.

1. Normal användning. (Password 1)
2. Piratläget. (Password 2)

I piratläget tokladdar jag ned filmer och musik. Allt vad jag kan - till och med skit jag inte tycker om). Det är omöjligt att se att det finns två inloggningar. Så om någon myndighet skulle få för sig att sno min maskin efter en IP utlämning. Kommer de upptäcka att den är krypterad (steg i - plausible deniability). Efter lite press på mig "viker" jag mig och ger dem mitt lösen. Det är alltså det för alternativ 1 (Password 1) ovan. Alltså, "Normal användnings"-kontot är min "decoy".
Suck, nästan för lätt. Sedan kan de leta i evighet. Piratläget (Password 2) är omöjligt för dem att upptäcka. Skulle de veta exakt vad jag gjort (typ genom att läsa min blogg och koppla ihop den med mig - vilket skulle vara lite Ooups!) får de ändå låta mycket kraftfulla datorer jobba väääääldigt länge (typ år) för att komma igenom  Whirlpool alogritmen eftersom jag då givetvis glömd alla passwords vid det laget... men så mycket kan ändå inte polisen.

Alltså vinner jag. Som vanligt.

*gäsp*