Pezster

Puh... onsdag. Sonen ligger och sover gott. Onsdag är sista dagen. Sedan är det frukost imorgon och därefter bär det av till mamma i två veckor. Två veckor i stöten har jag honom och tiden bara flyger iväg. Plötsligt är det slut och jag sitter här med lite blues i kroppen.

Var tar tid vägen egentligen? Han ska leka lite med vänner, skolgrejjor och på helgerna är det aktiviteter som tar både tid och ork. Nu plötsligt, i höstmörkret, när det kryper på mig, så sitter jag med saknad. Det går för fort, jag hinner inte med och ibland undrar jag vad fan man ska jobba och ha sig för... när det underbaraste som finns ligger några meter ifrån mig och sover gott. Jag kan bara ana en liten blond kalufs vid huvudkudden, jag går in och vänder på täcket så att han blir sval. Står där en stund. Tittar på täcket som långsamt höjs och sänks när han andas. Mäktigt. "Minime" liksom ;)

Hoppas han vet hur mycket jag älskar honom. När han var mindre och vi pratade om hur stor rymden är, så sa han senare på kvällen att han älskar mig mer än universum. Han tittade på mig med en finurlig blick... för universum är ju så vansinnigt stort... jag såg hur han hade tänkt till. Sedan undrade han varför pappa hade tårar i ögonen.
"För att vackra ord väcker glädjetårar." Han tittade på mig och log, kröp ihop vid min sida och vi fortsatte läsa sagan. Viktiga minnen.

Men just nu ikväll är jag kraftlös, liten och sorgsen. För det är sista dagen som är till ända. Och med den så dör som vanligt en liten del av mig och kryper in i en liten vrå för att återfödas om två veckor. Han gör mig hel den där lille snubben.

-----------------------------------------------------------------
Mitt i bluesen sitter jag här och får ett mess från kvinnan jag älskar så oerhört. Att bara några ord i ett sms kan lyfta mig så mycket. Dimman lättar och jag inser att det kommer fler veckor, att bluesen kan vara där men att samtidigt känna glädjen över att det nu kommer en tid, där jag kan ge min fulla uppmärksamhet till den här ängeln som uppenbarligen fångar mig när jag är låg... suck... ledsamheten ger vika och ger plats för en längtan till nästa gång jag håller henne i mina armar.
Vilken underbar känsla att någon "har en" när man är låg.
Jag älskar dig, fin! Så otroligt mycket.
 -----------------------------------------------------------------

Det ska ju finnas ett urval tycker man ju. Vad händer om man bestämmer sig för att man vill ha oekologisk mat?
Jag skulle köpa ägg en gång och då slog det mig att varenda paket var ekologiskt. Det är lite trist. Frigående hönor, glada hönor (??! Hur vet man om en höna är glad? Spelar den banjo?) och diverse andra formuleringar. De som vill ha oekologiska ägg då? Vad ska de göra? De som trånar efter ägg från jäkligt inburade höns.

"Har ni oekologiska ägg?"
"Va?"
"Ja... jag har märkt att när fågelfan är inburad så är äggen mycket godare. Var har ni dem?"
"???"
"FAN! Alltid samma visa. Då vill jag istället ha en frigående, olycklig hönas ägg. Kan du fixa det? Gärna en som blivit mobbad på gården av de andra hönorna och fått stryk av tuppen. De äggen hade smakat underbart!"

Jag är faktiskt djurvän. Detta var en tanke som slog mig bara. Det enda djuret jag inte fixar är kooooooor. Stora och äckliga. Kor är helt enkelt sååååå fel. Sedan någon konstig typ för kanske tusen år sedan, fick för sig att smaka på det där djurets spene... DET gör mig lite rädd för mänskligheten.

Subway är gott ibland. En deluxemacka på lunchen är aldrig fel. Fast alla dessa val knäcker en ju. Idag var det en praktikant som stod och hjälpte till. Måste firas lite.

"Vad vill du ha?"
"En Italian B.M.T, tack"
"Vilket bröd?"
"Erhm... ta honeyoat, eller vad det nu heter."
"Ska jag värma den?"
"Ja, kör på det."
"Vilka grönsaker?
"Alla... nej, vänta. Skippa tomaten och gurkan."
"Vilken dressing?"
"Honungssenap och lite Hot Sauce, tack."
"Så här mycket?"
"Verkar bra."
"Salt och peppar?"
"Erhm... inget salt... lite peppar kanske."
"Dricka?"
"Ja... en liten mugg"

Ungefär här kommer dampen in... fan vad mycket bestämmande bara för en macka.

"Kall eller varm? Ska du inte fråga det?" Säger jag.
"???" Hon tittar på mig med stooora ögon.
"Ja, läsken! Jag vill helst ha den ljummen. Det brukar ni fråga." Ljuger jag.
"Erhm... " Blickar nervöst på sina kollegor som helt lämnar henne i sticket.
"Och inte i den här muggen. Gärna en gul om ni har." Säger jag och viftar med muggen med fel färg.
"Asså... läsken är i maskinen därborta och vi har inga andra muggar: Du får ta själv."
"Skojjar du? Därborta? Jag? Ta själv? Det låter inte rätt. Så här brukar det inte gå till."
"Eeh... nähä?"
"Fan. Skit." Ljudlig suck. "Ok, jag får väl ta det så här då. Hur fungerar maskinen?"
"Du sätter muggen under och... ja.. trycker liksom."
"Var är knappen?"
"Men det är en liten grej under som du... eh... "
"Ska jag trycka på den? Men var ska jag sätta muggen?"
"Asså... du trycker med muggen."
"På knappen? Var kommer läsken då? Låter klyddigt."
"Nej... erhm... Det är en liten spak typ. Äsch... Jag kan göra det till dig."
"Hahaha... nej, förlåt... jag bara störar mig lite. Sorry."
"Hahaha... ok... puh... haha" Och nu är ansiktet lite rött samtidigt som hon ser lite lättad ut.
"Är vi klara?" Säger jag och viftar med min macka och min mugg.
"Ja, det är vi. " Säger hon och ler.
"Gratis macka på Subway, med andra ord!"
"Näää, vänta nu här."
"Nej, du sa att vi var färdiga! Då är det så."
"Men... asså jag blir helt yr. Du måste ju betala!"
Suckar ljudligt igen.
"Ok då. Femmor? Tjugor? Mynt?" Frågar jag.
"Va?"
"Ja. Hur vill du ha dem? Vilka valörer? Vad vill du ha?"
"Betalt." Morrar praktikanten och spänner ögonen i mig - helt knallröd i ansiktet.
"Haha... ok!" Ger henne pengar och sätter mig. Hon är bra helt enkelt.

Jag gillar Subway.

För några dagar sedan så var det dags för katten att bada. Det tycker hon inte om. Trist för henne.


"Skiiiiiiit... vatten. Jag hatar vatten. Jag ska pinka på hans kudde. Jag ska riva sönder alla strumpor. Jag ska gräva ut all grus ur lådan och sprida i hela lägenheten. Jag ska BAJSA på mattan. Fast först måste jag sticka från den här vita gropen där jag blir blöt. Helvete... PLÅTAR någon mig mitt i eländet?! Åh grymma liv!"

Jag menar... titta på henne. Man kan riktigt se i ögonen att hon HATAR läget. Som siktet på en kryssningsmissil inställt på dörren till badrummet. Hon ska uuuut!
Det pågår febril tankeverksamhet bakom de där ögonen, hon smider planer helt enkelt. Planer som hon nog kommer sätta i verket när jag som minst anar det. Hon får mig varje gång den där pälsbollen.

Sist något inte passade fröken katt, så öste hon ut ALLA mina strumpor och hade spritt dem i hela lägenheten som en liten "välkommen hem, idiot"-present.

Kattfan. Fast jag gillar henne. Lite.

Vem lägger upp varorna med streckkoden mot kassörskan? Så långsamt dessutom att kassörskan sitter och väntar otåligt på att människan ska langa upp sina varor på bandet? En och en... långsamt... och vända och vrida lite på varorna så det blir rätt. Allting i en sinneslö slowmotion.
Sedan när det är dags att betala kommer den slitna gamla börsen fram och så ska det pillas fram jämna pengar i långsam takt samtidigt som jag hör hjärndött svammel:
"Höhö.. oj, nej, inte den. Det är ju en dansk krona! Höhö... vänta... jag tror jag ser en femtioöring! Vänta... drog jag mitt bonuskort? Kan jag dra det igen? Oj... där tappade jag femtioöringen... höhö.. ojsan..." Och så tittar personen mot mig och ler.

Vad? Är det något som är roligt? Ler du åt dig själv, ditt mongo? Säger jag alltså INTE... men det var nära. Jag höll mig den här gången.

Andas Pezster! Lugn och fin. Pust. Jag har alltså officiellt ett stort problem med långsamma människor. Undrar om det finns piller mot det?

Hösten smyger sig på mig. Jag är inte beredd... inte än.

Jag vaknar upp på morgonen, förstör nästan min mobil när den ringer för femte gången. Jag ligger där på rygg och försöker blinka tröttheten ur ögonen. Jag vill inte. Det är mörkt och kallt ute... jag hör regnet slå mot rutan. Motivationen att gå upp är exakt noll. Jag hör ett par fötter komma släpandes utanför dörren... den öppnas och in kommer en liten nyvaken grabb. MIN grabb som tycker att morgnar suger lika mycket som pappa. Speciellt mörka kalla morgnar på hösthelveteårstiden.

Han kryper upp bredvid mig. tar min hand och snoosar vidare med pappa och den evigt ringande mongotelefonen. Jag vet om att den ringer två gånger till och jag funderar på att ösa skiten i väggen bara för att förekomma nästa signal. Men sonens hand ger mig kraft. Jag lägger lite täcke över honom, pussar honom på kinden och frågar om han är trött. Han svarar givetvis inte. Man pratar inte när det är så tidigt. Helt rätt där, grabben. Pappa är helt lost.

Jag tar mig upp, gör frukost och serverar sonen som tittar lite på tv medans pappa försöker hitta on-knappen till hjärnan. Faktum är att den här tiden på året är helt åt helvete. Jag vill ha värme, gos, slippa kylan, mörket och den där konstiga ensamheten som kryper sig på dagar som dessa.

Sonen räddar mig igen från att ramla ned i den där mörka avgrunden av höstdepp. Ett härligt skratt när någon tecknad varelse kläcker ur sig något skoj. Jag vaknar till liv lite. Ler och tittar nyfiket på vad det är som är roligt. Svampbob. Svampbob blir plötsligt min hjälte så här på morgonen - stora ögon, grymt pantad och bara njuter av livet. Jag kramar om sonen och viskar tyst i huvudet att jag älskar honom mer än livet. Han tycker jag är ivägen för tv:n och puttar undan mig. Unge.

Jag inser att livet är rätt bra. Min son får mig att skratta. Jag står och småler åt Svambob Fyrkant och sakta men säkert kommer livets puls tillbaks som en våg som ökar i styrka efterhand som jag går igenom vad jag faktiskt har. Jag har honom och jag har en underbar kvinna i mitt liv som även hon kämpar lite med det här jävla höstskitdeppet. Jag inser plötsligt vad hon pratar om. Mongoårstid.

Stärkt vaknar jag till... den sista biten till total vakenhet. Ute i köket droppar det juice från ett paket och det rinner ned längs luckorna. Jag står still, ser juicen måla små gula strängar på sin väg mot golvet. Det är vackert på något konstigt sätt och jag står där för några sekunder och bara tittar. Jag försöker höra droppandet av den gula vätskan mot golvet. Jag sluter ögonen och andas...

Sedan kommer jag på att mörkret kan fara åt helvete. Min son ska vara min sol, min flickvän ska vara den ljusa himlen och jag själv ska vara en satans solturist med hawaiiskjorta och njuta av deras sken över mig!

Nu är morgonen plötsligt ljus.

Hösten 0 - Pezster 1

Kom igen bara, Moder Natur! Mig får du inte! Förresten är det sjukt fegt av dig att angripa mig med hösten när jag är trött och knappt vaken. Gör inte om det för då ska jag ut och köra bil dygnet runt och sprida koldioxid så det är slut med det här kalltramset.

Ha en sjukt bra torsdag! Det tänker jag ha!!!

Bara så... sjukt bra. Från filmen "V for Vendetta". Om du inte sett den så gör det nu ikväll.

Där var ju jag...  satt och skulle ut från Malmö. Sjukt irriterad över vad f-n det var som gjorde att kön ut från Malmö sniglade sig ut. Så ser jag några blåljus... aha... en olycka?!

Nejdå... bara någon dåre med hur många telefoner som helst i sin husvagn. Tråkigt.

Fast det som slår mig mest är hur det kunde bli sådan kö. Det beror på att folk är som gamar... som kör förbi lååååångsamt i hopp om att det är mördare som åker dit... eller rånare som ligger skjutna på gräsmattan bredvid motorvägen med blodet sprutande... lusten för blod är enorm hos medelsvensson... men så ser de att det bara är en husvagn, en polisbil och en yr reporter som springer runt med en kamera och ser lika besviken ut som de själva känner sig. Snopna slänger de i en lägre växel och drar iväg. Och kön är ett minne blott.



Själv saktade jag inte ner en kilometer i timmen ens... körde i häcken på bilen framför, längtade efter de fria vidderna efter "brottsplatsen" med kliande fot på gaspedalen, pratade i telefon, tuggade nikotintuggummi och lyckades dra fram en något felinställd systemkamera (vitbalansen var i Norge eller något - heeeeeelt fel) och drog en bild.

Skön låt. Lyssna när du har lugn och ro runt dig.

Lyssna på låten ovan. Den är mysig. Och man hör vatten när hälften av låten gått. Ni vet... kluckande vatten... myyysigt...

Förresten så är det mer höst nu än innan. Vilket suger. Jag gillar inte höst...
Ska planera fotosession idag, det är kul. Roligare än höst.
Shit, vad jag har snöat in på höst. Och nu skrev jag snöat... vilket leder tankarna till vintern... GAH! Kallt!


Vacker...

"Ba Bapbapbapbada... bapbapbapbada... bapbapbapbada baba"

Den är sååå söt. :)
En liten sommarlåt. Precis lagom nu när hösten sätter sina klor i oss.

En sak som jag även kopplar ihop med sommar är Mitch Hedberg. Här kommer två citat från honom:

"With a stop light, green means 'go' and yellow means 'slow down'. With a banana, however, it is quite the opposite. Yellow means 'go', green means 'whoa, slow down', and red means '"where the heck did you get that banana?"'

"I was at a casino, I was minding my own business, this guy came up, he said, "You're gonna have to move, you're blocking a fire exit." As though if there was a fire, I wasn't gonna run. If you're flammable and have legs, you are never blocking a fire exit."

Mitch Hedberg är grym. Kolla in klippet nedan. 5:00 och till slutet är klart bäst.

RIP Mitch... you are truly missed!

Precis haft ett samtal med en vän som är i London. Lite oväntat kläcker han ur sig att han har en kärlekscoach... en s.k. "lovecoach". Det blir tyst i luren när jag försöker förstå... Detta är alltså en snubbe som INTE brukar ha problem med tjejer.

"Erhm.. en vad?" Får jag ur mig.
"Kärlekscoach. Skitbra. Vi går ut tillsammans, jag får lära mig vad jag ska säga, hur jag ska närma mig och så."
"Öh...."
"Ja, jag vet, det låter skumt. Men jag får lära mig massor! Träffade en skitsnygg tjej häromkvällen och fick henne intresserad som fan... hångel samma kväll! Sedan neggade jag och gick."
"Fick henne intresserad? Vänta nu här... och gick?!"
"Ja... jag gick fram och körde några linjer som min LC (love coach) lärt mig och det fungerade!"
"Men... några linjer?! Du har ju aldrig haft problem med att träffa någon?"
"Neej, men jag vill ha snyggare tjejer... det är där min LC kommer in i bilden. Ska det fungera på sikt måste det vara en skitsnygg tjej!"
"Haha... låter djupt och meningsfullt..."
"Vaddå?""

Kärlekscoach... för mig borde det vara någon som lär en att vara sig själv, att uppskatta skönhet - både på insidan och utsidan och att ja... inte vet jag... men INTE att låta någon snubbe mitt i någon slags ålderskris att köra med skräddarsydda raggningsrepliker i syftet att få snyggare flickvän? Hur fucked up är inte det!?! Eller är det bara jag?

Och inte fan möter man väl någon på krogen halvpackad en kväll, hånglar upp varandra och tror på allvar att det ska leda till något?! Eller - än en gång - är det bara jag?

Vet inte varför... jag bara gillar den... konstigt. Det är lite plippetyplopp och så i den... sedan kläcker han ur sig frasen "Stumpfe Blumen" och sedan bara börjar det gunga lite hypnotiskt...

Den gör mig glaaaaaaaad helt enkelt.