Pezster

Idag träffade jag min flickvän på lunchen. Eftersom det ser lite mesigt ut med öppen jacka (jag lever i protest - vägrar acceptera klimatet!) så kan jag inte stänga den. Så där går jag som en idiot med Parkinssons och fryser och skakar.

Jag behöver en tidsmaskin har jag nu kommit på efter att kroppen blivit varm igen. Så om du känner någon som har en så se till att denna någon kontaktar mig.

Jag har alltså inte gjort något dumt... neeeejdå, det är mina förfäder som klantade sig. Ordentligt.
Jag skulle behöva åka tillbaks i tiden några hundra år, leta reda på mina förfäder på sin vandring norrut.
Materialisera mig framför dem, ge dem en liten smäll med öppen hand på deras bakhuvuden *FMACK!* ("Benny Hill"-varianten) och peka söderut. Verkligen få dem att förstå att om de fortsätter norrut så kommer det en dag födas en kille som fryser så mycket att han fixar en tidsmaskin och åker genom dimensionerna för att ge dem en smäll. Om och om igen. Var tioende meter ska jag dyka upp. *FMACK*

"Höhö... kolla, därborta är det mycket snö... DÄR ska vi bo." ... Idioter.

Var fanken är "global warming" när man behöver den som mest?

Såg ett klipp med ett sjölejon som ursnyggt och säkert lyckades balansera en boll på nosen. Rätt sjukt faktiskt. Sedan började jag tänka... hur kommer det sig att just sjölejon är så störtbra med bollar? Är det något i naturen som gör det där? Nej, just det. De bara kan det. Och kan det riktigt bra dessutom.

Tänk om det finns en massa andra djur med dolda talanger som vi bara inte upptäckt än?!?! Giraffer kanske är grymma golfspelare? De svingar sin väldiga hals och dammar iväg bollen med framtänderna - swooooosh! Flera tusen meter! Har någon gett en haj en penna någongång? Nej, exakt... den kanske är världsbäst på att måla! Har någon satt en apa bakom en ratt och gett den nycklarna? Satt en hackspett vid en mobiltelefon och tagit fram "skicka sms"-funktionen? Nej... tänk bara vad vi kanske har missat!!! Själv vill jag veta vad en flodhäst är bra på utöver att bara vara fet och ha jättestor mun.

Jag måste genast sätta mig ned och skriva ihop en massa ansökningar till EU. Se hur mycket pengar jag kan få loss till denna extremt viktiga forskning! Ett djur av varje sort på planeten och massor av föremål sedan ska jag fan gå till botten med det här! Kanske det finns massor med djur som är bra på saker så vi slipper jobba så mycket. :)

Jag menar... jag är helkass på att balansera en boll på min näsa... men det känns bra att sjölejonen har koll på den biten av tillvaron. Det kanske finns fler saker att delegera ut till djuren?! Känns om det hade varit en kul grej för oss att göra tillsammans... vi och djuren. Lite bonding ni vet.

Haha... en liten tisdagsfundering bara... från min hjärna till bloggen.

För ord behövs inte när man får sjukt vacker musik mailat till sig. Jisses... Sorgsen... men oj vad bra. Klicka i playern ovan och njuuuuuuuuuuuuut!

Ta hand om varandra därute... annars får ni med mig att göra. ;)

Jag står framför spegeln och pillar med den interaktiva menyn. Leker med vilken hårfärg jag ska ha för idag, vilken längd håret ska ha, om det ska vara lockigt eller rakt. Svåra beslut och Traffic-ID -klockan i mitt synfält har börjat pulsera, det börjar bli bråttom för om jag inte åker snart så kommer jag att hamna i värsta trafikkaoset in till stan. Fan, klickar in frisyren och färgen från gårdagen i ren tidsbesparing, ställer även in att jag vill ha tre dagars skäggstubb. Det blinkar till och jag känner hur naniterna i min blodström reagerar på mina val... en kittlande känsla när håret korrigeras och färgen ändras... speciellt kittlar det när skägget växer till sig. En sista korrigering med ögonfärgen gör att jag är nöjd. En väldoft infinner sig när min för dagen nedladdade parfym fyller mina porer - Rochas heter den, laddade ned formulan igår kväll till min interna hub. Kroppen kan själv producera dofter från biblioteket. Done. Färdig för att klä på mig.

Tar fram en passande kostym som anpassar sig när jag tagit på den. Skräddarsydd för varje morgon exakt enligt mina mått. Små sensorer känner av hela min kropp och se till att plagget hela tiden ligger optimalt mot min hud. Korrigerar även färgen här via mitt interna interface. Sådär. Klar för jobb.

Går bort till "garaget" som det kallas, en plats bredvid garderoben bredvid ytterdörren i lägenheten. Dörren glider upp och jag sätter mig i förarstolen, en snabb scan av min högra iris gör att jag är identifierad som ägaren. Dörren stängs och den lilla cockpiten sänks ned de 600 våningar ned tll det underjordiska garaget och rakt ned i mitt fordon. Bilen känner av att jag snart ska vara på jobb, räknar ut optimal rutt och jag behöver bara godkänna sedan bär det av. Vätecellerna ger ifrån sig ren energi till motorn som med ett kraftfullt hummande för över kraften till hjulen och det bär iväg.
Under färden lyssnar jag på lite musik, får en InstaCoffee (bra investering som tillbehör!) som verkligen smakar gott och eftersom jag inte gillar frukost tar jag en ProtissNurishment bar som är lika bra som en stadig frukost.
Hela framrutan är fylld av projicerade nyheter och den reagerar på vad mina ögon tittar på, zoomar in, spelar upp och jag uppdaterar mig på världens händelser. Läser och ser filmer från den nya bosättningen på månen, de svävande gasgruvorna i Jupiters atmosfär och planerna på att göra asteroider till generationsskepp.

Väl framme på jobb så ringer min flickvän mig via min interna länk, hon projicerar en godmorgonkram rakt in till mitt nervsystem. Känns bra, kramar tillbaks och hälsar att jag ser fram emot den äkta varan när jag kommer hem. Stänger ned länken och går in på jobbet. Min e-butler screenar alla mina samtal och mail ger mig de som är relevanta när jag väl satt mig ned i mitt kontor. Bara för det är roligt har jag gjort hans projicering så att den liknar Jeeves från en tv-serie från förra århundradet. Jeeves påminner mig att jag ska ställa tillbaks min DNA på lunchen. Har valt 36 år som ständig ålder och måste gå på behandling en gång om året. Tar en halvtimme ungefär.

Efter jobbet åker jag hem. Jag sitter och halvdrömmer medan neonfasaderna med strömmande reklambudskap glittrar förbi i fönsterna. Jag längtar efter en skön kväll hemma. Ringer min flickvän och upptäcker att vi kommer att komma hem samtidigt, skickar instruktioner till badrummet att tappa upp en bad med krämig vanlijdoft och till köket instruktioner att kyla en flaska champagne. Maten ska jag för en gångs skull laga själv. Har fått tag på äkta kött, från en farm i de oförstörda områdena i norr. Dyrt men värt det. Går igenom menyn i huvudet, gör några beställningar på råvaror och ser till att de kommer att levereras i tid till min hemkomst. Kallar upp Jeeves i min privata virtuella miljö och ger honom instruktioner om att alla länkar, samtal och mail ska hållas till imorgon. Total blockad utom för de närmsta. Jag är nu inte länkad med infosfären längre. Skönt.

Efter maten och härligt bad går vi och lägger oss. Natthimlen projiceras på skärmarna i sovrummet. Det är som att ligga i en säng som ensam svävar uppe i rymden. Vi ligger trötta och lyckliga i varandras armar. Stjärnhimlen slocknar långsamt när sensorerna känner att vi går in i djupsömn. Sängen korrigerar vår individuella temparatur så vi kan ligga nära utan att bli varma. På väg mot en ny dag.

----------------------------------------------------------------

Jag är fan född i fel tid. Allvarligt talat. Vi sitter med all den här teknologin, datorer, bloggar, rymdforskning, CERN, nanomaterial och vi tycker vi är såååååå duktiga... vet ni vad jag har att säga om det?
Så länge vi bajsar i ett hål med vatten i våra bostäder så är vi fan ingen högt stående ras.

Happy tuesday, era skrällen :)

Att första advent betyder att man väntar på någon... att man väntar på Jesus?!?! Att han ska dyka upp. Att man ska förbereda sig. Kan det stämma? Fick tanken inplanterad här.

OM han skulle kunna komma, OM han hade funnits och OM han hade dykt upp. Så hade det tagit mig exakt en nanosekund att sparka honom i pungen. Ren reflex, det hade gått så sjukt fort. *TJOFF* bara. Sedan hade han fått förklara ett och annat för mig. Jag är liksom en besviken kund som kräver svar. Dåligt skött från början helt enkelt. Dålig management, ingen uppföljning, obefintlig support och jävligt svår att få tag på... oacceptabelt. Jag hade varit arg och krävt svar! Fast efter pungsparken så klart. Den är ett måste.

*TJOFF* en till. *TJOFF* oj... äsch... bara en liten *TJOFF* till. Sådär...

Fast... han kanske inte har en pung... skulle ju vara onödigt att utrusta honom med en sådan. Fan. En plan B behövs.

Sådärja. Då är datorn krypterad. Krypterade den med den senaste Whirlpool (3) algoritmen och använde mig alltså av valet med dolt operativsystem. Så jag har alltså två sätt att logga in på datorn när jag startar windows. Det syns bara en användare och allting beror på vilket password jag skriver in.

1. Normal användning. (Password 1)
2. Piratläget. (Password 2)

I piratläget tokladdar jag ned filmer och musik. Allt vad jag kan - till och med skit jag inte tycker om). Det är omöjligt att se att det finns två inloggningar. Så om någon myndighet skulle få för sig att sno min maskin efter en IP utlämning. Kommer de upptäcka att den är krypterad (steg i - plausible deniability). Efter lite press på mig "viker" jag mig och ger dem mitt lösen. Det är alltså det för alternativ 1 (Password 1) ovan. Alltså, "Normal användnings"-kontot är min "decoy".
Suck, nästan för lätt. Sedan kan de leta i evighet. Piratläget (Password 2) är omöjligt för dem att upptäcka. Skulle de veta exakt vad jag gjort (typ genom att läsa min blogg och koppla ihop den med mig - vilket skulle vara lite Ooups!) får de ändå låta mycket kraftfulla datorer jobba väääääldigt länge (typ år) för att komma igenom  Whirlpool alogritmen eftersom jag då givetvis glömd alla passwords vid det laget... men så mycket kan ändå inte polisen.

Alltså vinner jag. Som vanligt.

*gäsp*

Är ni på en flygplats under dagen? Här ska ni få en rolig sak att göra. Knalla runt lite, ta en kaffe eller vad ni nu gör för att få tiden att gå. Välj ut ett "offer" som sitter någonstans... eller som är på väg till incheckningen med biljetterna i högsta hugg. Gå fram till dem, sätt en hand på deras axel, stirra dem i ögonen (du är ute efter en synsk/galen look i ögonen, öva framför spegeln först, hahaha) och säg:
"Gå inte på planet! Gå INTE på planet!" Därefter går du därifrån med bestämda steg.

Tadaaaaa! Jag kallar den "Instant-Ångest". Do it! Do it! Jag utmanar er!

Japp, så är det. Det är dags för brorsan att gifta sig imorgon. Det är värt en liten fin sång och den får Emil Jensen stå för idag. Grym text! Ett måste! Grattis brorsan!



Nu ska jag och lilleman tokspela lite Xbox360.

UPPDATERAT:
Oj... när man bor i Malmö så glömmer man ju bort att det finns lite människor uppåt landet som inte har så lätt att förstå de sydligare dialekterna. Texten finns alltså i kommentarerna nedan. Pust.

Varje gång jag ser en blogg som handlar om djur så kräks jag lite.

"Jag blev jätteglad när matte kom in... då viftade jag på svansen för hon har alltid något gott med sig till mig." Naaaw, så duttiduttigt då!  *kräks*

Erhm... det är fan ingen frisk person som skriver sådant i inlägg efter inlägg... en gång ok... men flera gånger om dagen!?!?... och stackars mig då, som ovetandes hinner läsa både en, två och tre rader innan hjärnan stoppar mig. Sedan sitter jag där och upptäcker att jag faktiskt avskyr människan som skrivit det. På riktigt.

Eftersom jag är så enormt duktig på att generalisera på nätet har jag lärt mig att ALLA som bloggar om djur eller har djurbilder som profilbilder är med stor sannolikhet sjukpensionärer, vid något tillfälle gett sig in i ett pyramidspel, pratar med sina djur med pipig röst, äger och bär en kofta, har sjukt mycket prydnader, röker billiga cigg och bor ofta i utkanten av städer.

Oh... just det... de blir JÄTTEARGA på blogginlägg som typ detta. *fniss*

Underbar fyllde år och vi käkade en middag på Steakhouse i Malmö vid Lilla Torg. Jag och sonen kom dit och det var en mysig stämning. Väl inne satt Underbar och hennes föräldrar redan vid bordet. Det blev en skön kväll med god mat, trevligt sällskap och helt enkelt en mycket bra avslutning på måndagen.

Sedan skulle sonen nyttja toaletten.

På ovanvåningen hade de en toalett med värsta "Star Trek"-dörren. Man var tvungen att trycka på en knapp för att öppna den. Väl inne bland båsen stängdes dörren bakom en. På andra sidan fanns det ingen knapp. MIsstänksamt tittade jag på dörren medan sonen gick in i ett bås. Sedan såg jag en sådan där svart liten sensor längst upp. Gick närmare dörren och vips - så gled den upp. Intressant.

Är det bara jag som kan föreställa mig värsta fylleslaget där, med massor av människor som supit bort sin IQ, som letar efter dörrhandtaget, förtvivlat försöker hålla sig, pinkar i vaser och glas... fulla människor som ramlar ut när de i förtvivlan slänger sig mot dörren när de inte hittar dörrhandtaget - då öppnar sensorn dörren när de är mitt i luften - sedan ligger de där... pladask på marken. Alternativt står de mumlar och låtsas tvätta händerna tills något fyllo utanför hittar knappen och då kastar de sig ut mot friheten och baren utanför. Allvarligt... vem hade i fyllan gått IN I DÖRREN för att kolla om den öppnas?! Funderar på att gå dit och kolla in vad som händer en blöt lönehelg.

Här sitter man i bästa "trött på skiten i världen" manér och skriver ett inlägg om att den här planeten suger stenhårt och att jag nog inte är härifrån... Så blir jag utmanad av Maria att skriva något positivt om planeten. Inte helt lätt.

*tänktänktänk* som Puh brukar göra... envist gnuggande med tassen mot skallen. Så, ja... utmaningen antagen. Låt oss börja:

Ibland så är det tjurfäktning där tjuren vinner. Tanken på en spetsad matador gör ju att livet på planeten blir rätt bra trots allt. Nu väntar jag bara på en karateekorre som tokprylar en människa som sågat ned favoritträdet.
(Detta gäller inte kor... kor är helt obra...alltid - alla med på det? Bra!).

Rätt ofta på planeten jorden så går det omkring massor av farbröder och tanter i vita rockar och tror att de vet hur allting fungerar (fuskare, tror jag de heter... eller är det forskare... nåväl...). De bygger bland annat stora apparater, slungar partiklar mot varandra för att krossa dem (liknelsen barn och bilbana, någon?) och med hjälp att att titta på spillrorna tror de att det vet hur allting fungerar. Rätt roligt och en rätt söt liten egenskap får jag erkänna. Underhållande om inte annars. ALLA vet ju att i slutet av universum finns det bara en arg liten gubbe som kastar sten på alla som upptäcker honom. Några på jorden har dessutom skrivit böcker om honom för länge sedan. :) Rekommenderad läsning faktiskt... många roliga idéer där.

På planeten jorden tror jag dock att kärleken är det som gör att planeten klarar sig i längden. Visst är det elände lite varstans i världen... men ibland så kommer det fram enstaka människor, som med ord, musik, poesi försöker säga oss andra något. Ibland lyssnar vi, ibland inte... och ibland så förstår vi och då kan deras idéer få oss alla att flytta berg.
Kärleken har gett mig min sons ögon när han tittar på mig och det ger mig superkrafter.
Kärleken har gett mig min flickvän.
Och med kärlek i mitt liv... så finns det nog inget den här planeten kan kasta på mig som jag inte kan klara av. Bring it!

Och... erhm... Xbox 360 är rätt kul...

Godnatt! (se bara vad som händer när man skriver blogg sent på kvällen... jisses... att jag aldrig lär mig...)

Jag kom på att jag nog inte är härifrån. Jag tror jag hamnade på fel planet.

Människor är rätt konstiga. De ägnar den bästa tiden de har på dygnet till att tjäna pengar... sedan... den andra tiden när de är lite trötta och slitna spenderar de pengarna för att skapa mening i tillvaron. De tävlar i vem som bygger bäst hus, köper dyra obekväma möbler som har namn (!) och spenderar massor med pengar på kläder (även de med namn) som de sedan har på sig på fredagar och lördagar. Dessa dagar, passar de dessutom på att klä sig i en slags mental fasad... och ljuger och bedrar varandra. Oftast intar de en vätska som kallas alkohol som gör att de vågar vara lite mer som de egentligen är (på gott och ont) och det kallas för att "partaja". Vissa blir skitfulla och gör riktigt dumma saker... de är de som är mest benägna att hela tiden göra om samma ritual nästa helg. Jag tror termen är att "göra bort sig".

Dessutom...

På den här planeten krigar man, utsätter varandra för grymheter, lurar varandra och har sig. Sedan har några stycken utsett sig till härskare över planeten, men alla är inte överens så de har delat in sig i olika fraktioner där de har en eller några ledare. "Länder" kallas konceptet och ska tydligen vara en bra idé. För att ytterligare försvåra samarbete så kör man även med olika språk. Lysande!

Åh, människorna har även utsett sig själva till skapelsens krona så det är fritt fram att mörda lite djur om de är i vägen för utvecklingen. Kör på bara, tycker de. Med fördel kan de plågas lite med, det verkar bara vara bonuspoäng på det.

Med tanke på planetens skick skulle det inte förvåna mig om hela skiten är i karantän. Att mänskligheten bara är ett slags virusangrepp som resten av universum väntar på ska självläka. Stora skyltar utanför Kuiperbältet med blinkande neon ber alla möjliga tänkbara besökare att sticka åt andra hållet. Riktig skitplanet om ni frågar mig.

Så vad fan gör jag här? Trillade jag av den intergalaktiska bussen? Står mitt rymdskepp och rostar någonstans? Jag kanske bara skulle gå av och plocka jordkastanjer eller något, trillade och slog mitt huvud och glömde vem och vad jag är. Ger mig fan på mitt skepp finns någonstans, säkert svart, skithäftigt och bara väntar på mig. Någonstans i universum på en sjukt häftig bar med grym utsikt över en nebulosa sitter mina vänner och undrar varför jag är sen.... igen. Skulle inte förvåna mig om detta har hänt innan. Jag kanske är känd för att trilla på ändan och fastna på diverse konstiga planeter. Och efter en viss tid... kommer vännerna suckandes och hämtar mig.

Tittar upp mot himlen och undrar vilken av stjärnorna som är min.

Idag är det fredag och då är det helt enkelt dags att plocka fram något som öser lite. Ingen text helst, bra bas, repetivt och hypnotiskt dunkande som tillåter att "flow" infinner sig. Vem kan bättre skapa det där just idag om inte Ticon - "U Make Me Wanna Drink More"? Nej, exakt. Klicka och lyssna i playern uppe... 9.08 min bra ljud.  Grymt bra när tjejen sjunger refrängen... yumyumlåt.

Så, nu ska det byggas flow så att man får något gjort med tanke på hur lite tid jag har. Vid 13.30 måste jag hämta sonen, åka handla nytt Nintendo DS spel till honom (som han sparat ihop till själv - respekt!) sedan lämna honom till mina föräldrar för övernattning.

Efter det (runt 16) ska jag på fotosession för en av våra artister och se till att allting fungerar... Förhoppningsvis klar vid 18. Yeah... riiiiiiight. Rolig sak var en av tjejerna som skulle plåtas tillsammans med artisten... hon tyckte det var lite jobbigt att fotas i bara underkläder. "Men..." sa hon. "om hade haft större bröst så hade det känts helt lugnt". Erhm.... ?! Ok... Ungefär där blev jag alltså rädd för hela 90-generationen. Aber, aber...

EFTER DET ska jag förhoppningsvis få någon form av tillfälle och varva ned, duscha varmt och klä om. In i bilen, köra till en annan stad. Där ska jag få tillfälle att se min flickvän göra sin programledargrej på inspelningen av ett nytt tv-program. Hon är grymt duktig! Kvällen lär avslutas i en soffa/säng med två helt slut människor, tätt omslingrade som somnar tillsammans. Mysigt.

Hoppas er helg blir stormbra! Och helt ärligt talat... provlyssna låten. DET är mitt fredagshumör idag. Bombombom ;)

Dagens lilla:
En bloggare i Sverige skrev: "Till och med när jag är i Norge känner jag att är utomlands".
Ährm... Kan bero på att du är det.

Facebook då... jisses... har precis kollat in ett slags humorevent i Malmö... och det slår mig verkligen hur pinsamma människor är. Inte att de lägger ut event och så. Det är bra. Jag syftar på dessa statusuppdateringar. Ni vet, typ: "Johan - sitter och skriver ned nya texter till en kund" eller en annan dåre som jag råkar ha i vänlistan: "Thomas - har precis druckit kaffe, weeeeee!" - spännande!
Äsch, vi tar en till som en annan skrev: "Mr L -  Är på väg till Lund för att köpa en sak"
Den sista är extra pinsam, för ni ser ju vad författaren är ute efter... "Snälla, snälla fråga mig vad jag ska köpa!"
Den sista är även lite pinsam för jag - mitt pucko - uppmuntrade skiten genom att lämna en rad. Ajaj...
Sedan att raden var "Hoppas du kör av vägen ditt offer." hjälper inte.
UPPDATERAT: Hehe... kom ju på att alla kan läsa kommentarerna på Facebooks status, så jag la raskt till en enkel liten: "Hämta hemorojdmedicinen du tjatade om igår?" Hahaha... liiiite ond känner jag mig allt.

Allvar nu. Vem fan bryr sig. Ska ni nu skriva något ALLS så skriv något som drar uppmärksamheten till er. För det är ju därför ni gör det, eller hur. Handen på hjärtat nu... erkänn. Det är ett stort högt "kommentera mig! SE MIG!" drag över detta ständiga nonsensrapporterande. Tro mig när jag säger... INGEN bryr sig... och är det någon som bryr sig... så är det bara för att du i sin tur kommenterar deras trams. Så ingen läser, alla bara samlar kommentarer - eller försöker... för det är inte så ofta som det kommer kommentarer... eftersom? Kom igen nu... du kan... ja, just det... ingen bryr sig.

Så, om man nu måste få sitt behov av dagligt Interneterkännande så kan man rapportera något annorlunda som ingen annan gör. Så att folk ryggar till och tycker du är helt jävla sjuk ( = rolig & annorlunda).

"xxx - är nybajsad" - hade säkert fått några reaktioner.
"xxx - har precis fått en könssjukdom" - reaktioner + några oroliga förfrågningar. Humor!
"xxx - funderar på ätbara blöjor" - reaktioner + äckel + avståndstagande.
"xxx - testar heroin, roligt!!! TRIPPIGT!!!" - reaktioner + nyfikenhet + poliskontakt ;)

Suck. Fast det där går ju inte i mainstreamsverige.

Dagens lilla:
"Bara för att alla andra gör det innebär inte att det är bra" (gäller dock inte andning)

Ha det bäst därute!

Puh... onsdag. Sonen ligger och sover gott. Onsdag är sista dagen. Sedan är det frukost imorgon och därefter bär det av till mamma i två veckor. Två veckor i stöten har jag honom och tiden bara flyger iväg. Plötsligt är det slut och jag sitter här med lite blues i kroppen.

Var tar tid vägen egentligen? Han ska leka lite med vänner, skolgrejjor och på helgerna är det aktiviteter som tar både tid och ork. Nu plötsligt, i höstmörkret, när det kryper på mig, så sitter jag med saknad. Det går för fort, jag hinner inte med och ibland undrar jag vad fan man ska jobba och ha sig för... när det underbaraste som finns ligger några meter ifrån mig och sover gott. Jag kan bara ana en liten blond kalufs vid huvudkudden, jag går in och vänder på täcket så att han blir sval. Står där en stund. Tittar på täcket som långsamt höjs och sänks när han andas. Mäktigt. "Minime" liksom ;)

Hoppas han vet hur mycket jag älskar honom. När han var mindre och vi pratade om hur stor rymden är, så sa han senare på kvällen att han älskar mig mer än universum. Han tittade på mig med en finurlig blick... för universum är ju så vansinnigt stort... jag såg hur han hade tänkt till. Sedan undrade han varför pappa hade tårar i ögonen.
"För att vackra ord väcker glädjetårar." Han tittade på mig och log, kröp ihop vid min sida och vi fortsatte läsa sagan. Viktiga minnen.

Men just nu ikväll är jag kraftlös, liten och sorgsen. För det är sista dagen som är till ända. Och med den så dör som vanligt en liten del av mig och kryper in i en liten vrå för att återfödas om två veckor. Han gör mig hel den där lille snubben.

-----------------------------------------------------------------
Mitt i bluesen sitter jag här och får ett mess från kvinnan jag älskar så oerhört. Att bara några ord i ett sms kan lyfta mig så mycket. Dimman lättar och jag inser att det kommer fler veckor, att bluesen kan vara där men att samtidigt känna glädjen över att det nu kommer en tid, där jag kan ge min fulla uppmärksamhet till den här ängeln som uppenbarligen fångar mig när jag är låg... suck... ledsamheten ger vika och ger plats för en längtan till nästa gång jag håller henne i mina armar.
Vilken underbar känsla att någon "har en" när man är låg.
Jag älskar dig, fin! Så otroligt mycket.
 -----------------------------------------------------------------

Det ska ju finnas ett urval tycker man ju. Vad händer om man bestämmer sig för att man vill ha oekologisk mat?
Jag skulle köpa ägg en gång och då slog det mig att varenda paket var ekologiskt. Det är lite trist. Frigående hönor, glada hönor (??! Hur vet man om en höna är glad? Spelar den banjo?) och diverse andra formuleringar. De som vill ha oekologiska ägg då? Vad ska de göra? De som trånar efter ägg från jäkligt inburade höns.

"Har ni oekologiska ägg?"
"Va?"
"Ja... jag har märkt att när fågelfan är inburad så är äggen mycket godare. Var har ni dem?"
"???"
"FAN! Alltid samma visa. Då vill jag istället ha en frigående, olycklig hönas ägg. Kan du fixa det? Gärna en som blivit mobbad på gården av de andra hönorna och fått stryk av tuppen. De äggen hade smakat underbart!"

Jag är faktiskt djurvän. Detta var en tanke som slog mig bara. Det enda djuret jag inte fixar är kooooooor. Stora och äckliga. Kor är helt enkelt sååååå fel. Sedan någon konstig typ för kanske tusen år sedan, fick för sig att smaka på det där djurets spene... DET gör mig lite rädd för mänskligheten.

Subway är gott ibland. En deluxemacka på lunchen är aldrig fel. Fast alla dessa val knäcker en ju. Idag var det en praktikant som stod och hjälpte till. Måste firas lite.

"Vad vill du ha?"
"En Italian B.M.T, tack"
"Vilket bröd?"
"Erhm... ta honeyoat, eller vad det nu heter."
"Ska jag värma den?"
"Ja, kör på det."
"Vilka grönsaker?
"Alla... nej, vänta. Skippa tomaten och gurkan."
"Vilken dressing?"
"Honungssenap och lite Hot Sauce, tack."
"Så här mycket?"
"Verkar bra."
"Salt och peppar?"
"Erhm... inget salt... lite peppar kanske."
"Dricka?"
"Ja... en liten mugg"

Ungefär här kommer dampen in... fan vad mycket bestämmande bara för en macka.

"Kall eller varm? Ska du inte fråga det?" Säger jag.
"???" Hon tittar på mig med stooora ögon.
"Ja, läsken! Jag vill helst ha den ljummen. Det brukar ni fråga." Ljuger jag.
"Erhm... " Blickar nervöst på sina kollegor som helt lämnar henne i sticket.
"Och inte i den här muggen. Gärna en gul om ni har." Säger jag och viftar med muggen med fel färg.
"Asså... läsken är i maskinen därborta och vi har inga andra muggar: Du får ta själv."
"Skojjar du? Därborta? Jag? Ta själv? Det låter inte rätt. Så här brukar det inte gå till."
"Eeh... nähä?"
"Fan. Skit." Ljudlig suck. "Ok, jag får väl ta det så här då. Hur fungerar maskinen?"
"Du sätter muggen under och... ja.. trycker liksom."
"Var är knappen?"
"Men det är en liten grej under som du... eh... "
"Ska jag trycka på den? Men var ska jag sätta muggen?"
"Asså... du trycker med muggen."
"På knappen? Var kommer läsken då? Låter klyddigt."
"Nej... erhm... Det är en liten spak typ. Äsch... Jag kan göra det till dig."
"Hahaha... nej, förlåt... jag bara störar mig lite. Sorry."
"Hahaha... ok... puh... haha" Och nu är ansiktet lite rött samtidigt som hon ser lite lättad ut.
"Är vi klara?" Säger jag och viftar med min macka och min mugg.
"Ja, det är vi. " Säger hon och ler.
"Gratis macka på Subway, med andra ord!"
"Näää, vänta nu här."
"Nej, du sa att vi var färdiga! Då är det så."
"Men... asså jag blir helt yr. Du måste ju betala!"
Suckar ljudligt igen.
"Ok då. Femmor? Tjugor? Mynt?" Frågar jag.
"Va?"
"Ja. Hur vill du ha dem? Vilka valörer? Vad vill du ha?"
"Betalt." Morrar praktikanten och spänner ögonen i mig - helt knallröd i ansiktet.
"Haha... ok!" Ger henne pengar och sätter mig. Hon är bra helt enkelt.

Jag gillar Subway.

För några dagar sedan så var det dags för katten att bada. Det tycker hon inte om. Trist för henne.


"Skiiiiiiit... vatten. Jag hatar vatten. Jag ska pinka på hans kudde. Jag ska riva sönder alla strumpor. Jag ska gräva ut all grus ur lådan och sprida i hela lägenheten. Jag ska BAJSA på mattan. Fast först måste jag sticka från den här vita gropen där jag blir blöt. Helvete... PLÅTAR någon mig mitt i eländet?! Åh grymma liv!"

Jag menar... titta på henne. Man kan riktigt se i ögonen att hon HATAR läget. Som siktet på en kryssningsmissil inställt på dörren till badrummet. Hon ska uuuut!
Det pågår febril tankeverksamhet bakom de där ögonen, hon smider planer helt enkelt. Planer som hon nog kommer sätta i verket när jag som minst anar det. Hon får mig varje gång den där pälsbollen.

Sist något inte passade fröken katt, så öste hon ut ALLA mina strumpor och hade spritt dem i hela lägenheten som en liten "välkommen hem, idiot"-present.

Kattfan. Fast jag gillar henne. Lite.

Vem lägger upp varorna med streckkoden mot kassörskan? Så långsamt dessutom att kassörskan sitter och väntar otåligt på att människan ska langa upp sina varor på bandet? En och en... långsamt... och vända och vrida lite på varorna så det blir rätt. Allting i en sinneslö slowmotion.
Sedan när det är dags att betala kommer den slitna gamla börsen fram och så ska det pillas fram jämna pengar i långsam takt samtidigt som jag hör hjärndött svammel:
"Höhö.. oj, nej, inte den. Det är ju en dansk krona! Höhö... vänta... jag tror jag ser en femtioöring! Vänta... drog jag mitt bonuskort? Kan jag dra det igen? Oj... där tappade jag femtioöringen... höhö.. ojsan..." Och så tittar personen mot mig och ler.

Vad? Är det något som är roligt? Ler du åt dig själv, ditt mongo? Säger jag alltså INTE... men det var nära. Jag höll mig den här gången.

Andas Pezster! Lugn och fin. Pust. Jag har alltså officiellt ett stort problem med långsamma människor. Undrar om det finns piller mot det?

Hösten smyger sig på mig. Jag är inte beredd... inte än.

Jag vaknar upp på morgonen, förstör nästan min mobil när den ringer för femte gången. Jag ligger där på rygg och försöker blinka tröttheten ur ögonen. Jag vill inte. Det är mörkt och kallt ute... jag hör regnet slå mot rutan. Motivationen att gå upp är exakt noll. Jag hör ett par fötter komma släpandes utanför dörren... den öppnas och in kommer en liten nyvaken grabb. MIN grabb som tycker att morgnar suger lika mycket som pappa. Speciellt mörka kalla morgnar på hösthelveteårstiden.

Han kryper upp bredvid mig. tar min hand och snoosar vidare med pappa och den evigt ringande mongotelefonen. Jag vet om att den ringer två gånger till och jag funderar på att ösa skiten i väggen bara för att förekomma nästa signal. Men sonens hand ger mig kraft. Jag lägger lite täcke över honom, pussar honom på kinden och frågar om han är trött. Han svarar givetvis inte. Man pratar inte när det är så tidigt. Helt rätt där, grabben. Pappa är helt lost.

Jag tar mig upp, gör frukost och serverar sonen som tittar lite på tv medans pappa försöker hitta on-knappen till hjärnan. Faktum är att den här tiden på året är helt åt helvete. Jag vill ha värme, gos, slippa kylan, mörket och den där konstiga ensamheten som kryper sig på dagar som dessa.

Sonen räddar mig igen från att ramla ned i den där mörka avgrunden av höstdepp. Ett härligt skratt när någon tecknad varelse kläcker ur sig något skoj. Jag vaknar till liv lite. Ler och tittar nyfiket på vad det är som är roligt. Svampbob. Svampbob blir plötsligt min hjälte så här på morgonen - stora ögon, grymt pantad och bara njuter av livet. Jag kramar om sonen och viskar tyst i huvudet att jag älskar honom mer än livet. Han tycker jag är ivägen för tv:n och puttar undan mig. Unge.

Jag inser att livet är rätt bra. Min son får mig att skratta. Jag står och småler åt Svambob Fyrkant och sakta men säkert kommer livets puls tillbaks som en våg som ökar i styrka efterhand som jag går igenom vad jag faktiskt har. Jag har honom och jag har en underbar kvinna i mitt liv som även hon kämpar lite med det här jävla höstskitdeppet. Jag inser plötsligt vad hon pratar om. Mongoårstid.

Stärkt vaknar jag till... den sista biten till total vakenhet. Ute i köket droppar det juice från ett paket och det rinner ned längs luckorna. Jag står still, ser juicen måla små gula strängar på sin väg mot golvet. Det är vackert på något konstigt sätt och jag står där för några sekunder och bara tittar. Jag försöker höra droppandet av den gula vätskan mot golvet. Jag sluter ögonen och andas...

Sedan kommer jag på att mörkret kan fara åt helvete. Min son ska vara min sol, min flickvän ska vara den ljusa himlen och jag själv ska vara en satans solturist med hawaiiskjorta och njuta av deras sken över mig!

Nu är morgonen plötsligt ljus.

Hösten 0 - Pezster 1

Kom igen bara, Moder Natur! Mig får du inte! Förresten är det sjukt fegt av dig att angripa mig med hösten när jag är trött och knappt vaken. Gör inte om det för då ska jag ut och köra bil dygnet runt och sprida koldioxid så det är slut med det här kalltramset.

Ha en sjukt bra torsdag! Det tänker jag ha!!!